Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smuts och dödsångest finns det gott om i dessa skildringar. Den
gamla hjälten krymper inför hans samvetsgranna prövning ihop
till en vanlig skröplig människa, som darrar av fruktan för döden.
Tolstoj har emellertid även sett krigshypnosens verkningar, hur
under dess inflytande samme man, som inte vetat till sig av
förskräckelse, strax efteråt utan betänkande kastar sig in i de
galenskaper och orgier, som bruka kallas hjältedåd. Han ser barbariet
och fasorna i krigarlivet, och han drar sig inte för att skildra dem.
Hos soldaterna i ledet och hos de lägre officerarna har han funnit
mest av uthållighet och pliktkänsla, och hans beundran stannar
därför hos dem.
Hos många finner han en illusionslös resignation inför
oundvikligheten i de förhållanden de råkat i. Dessa soldater, ansträngda
intill bristningsgränsen, känner han stor sympati för, och tack vare
dem tror han på Rysslands seger — en mycket bedräglig tro, som
det senare skulle visa sig. Man kan infoga Tolstoj i raden av dessa
avslöjare av krigshumbugen, vilkas ärlighet och oräddhet rymmer
inte så litet av det sanna hjältemodet. Han är en av de många, som
vågat framställa kriget sådant det verkligen är: uppfyllt av
skräckbilder, meningslösa lidanden och död. Längre fram kom han
att rikta en ändå mer mördande kritik mot det militära systemet
och de ödesdigra konsekvenser det leder till.
De erfarenheter, Tolstoj samlat från det fredliga livet och från
krigets ohyggliga värld, smälte han samman och fogade in i
historisk ram i den både kvalitativt och kvantitativt stora romanen Krig
och fred. Här har han gett en oerhört bred och fyllig skildring
av Rysslands uppvaknande till nationellt medvetande under
Napoleonskriget. Romanen är närmast en skildring av ett helt
folk och en hel tidsålder, man kan inte peka på någon stor och
dominerande förgrundsfigur i den, den ger en totalvy över
tillståndet i Ryssland vid början av 1800-talet.
Tolstoj stod mycket främmande inför all genidyrkan. Napoleon,
som så ofta blivit föremål för avgudande idealisering och
framställts som övermänniskan, blir för Tolstoj närmast en högmodig
och nästan löjlig aktör, inbilsk, lögnaktig och hycklande, en uppblåst
och hjärtlös egoist. Enligt Tolstojs betraktelsesätt var det ingalunda
Napoleon, som skapade historien utan historien, som skapade honom.
Tolstoj bländas inte av laterna och pretentionerna, och han känner
sig inte det ringaste imponerad av denne heros.
Napoleons absoluta motsats är den gamle generalen Kutusov, den
försiktige och avvaktande fältherren. Blir Napoleon kritiserad, så
blir Kutusov lika mycket glorifierad. Tålamod och tid — det
är det egentliga innehållet i hans krigskonst. Man bör aldrig
förhasta sig utan se tiden an och undvika onödig mansspillan. Det
finns onekligen ett viss humant och förnuftigt drag i hans taktik.
I sin uppfattning av kriget som ett dystert och frånstötande
hantverk blir han i Tolstojs framställning en personifikation av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
