Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ryska nationallynnet. Det finns inte så litet av fatalism i
hans tro; vi kunna göra så litet både till och från, det som skall
ske, det sker, hur vi än bära oss åt — så ungefär skulle man
kunna uttrycka hans filosofi. Besinningsfullheten och
betänksamheten kunna dock ibland verka närmast som slöhet och
oföretagsamhet. Det har med stort berättigande påpekats, att Kutusovs
taktik på sätt och vis förebådar Tolstojs senare lära att besegra
det onda genom att inte stå det mot. Det är därför knappast att
förvånas över att han i så hög grad haft Tolstojs sympatier.
Tolstoj ville inte veta av någon krigsvetenskap. Han hade
noggrant studerat det historiska materialet och därvid kommit till den
uppfattningen att krigsvetenskap var ett tomt ord utan någon
som helst reell motsvarighet. Det är synnerligen välgörande och
uppfriskande att läsa Tolstojs verklighets- och förnuftsbetonade
resonemang på denna punkt. I sina skildringar av de stora
kraftmätningarna visar han sin ypperliga framställningskonst. I denna
ohyggliga villervalla rör han sig med suverän säkerhet, och han
låter de mest olikartade typer passera revy. Från sin officerstid
kände han synnerligen väl till förhållandena vid krigsskådeplatserna
och på sjukhusen, och det är därför med stor sakkännedom han
skildrar denna kaotiska och på lidanden rika värld. Trots alla
detaljer har han dock alltid de stora dragen fullt klara för sig,
och han lyckas alltid få fram det typiska, det allmänmänskliga.
Men boken har också en fredlig horisont. Tolstoj var
hemmastadd inom alla samhällslager, de lägsta lika väl som de högsta.
Det finns mycket av lantlig idyll i Krig och fred, i skildringarna
från adelns liv i helg och söcken på sina gods. Denna värld skildrar
han med stor kärlek. När han kommer in på den högre
stadsaristokratins liv, hovets och salongernas konstlade värld, blir han
däremot den hänsynslösa kritikern med skarp blick för alla
löjligheter och futtigheter. Hans satir är sannerligen inte av det mildare
slaget. Han avslöjar allt det tomma, intetsägande och fåfänga
med diabolisk skärpa.
Är det någon, som blir föremål för en viss idealisering i Krig
och fred, så är det den fattige och enfaldige musjiken. Hos
honom finner Tolstoj godheten, renheten, ödmjukheten och
människokärleken. Denna musjikdyrkan skulle senare anta än väldigare
dimensioner och bli en av ingredienserna i hans livsuppfattning.
Att man här har att göra med en av hans vanliga ytterligheter
behöver väl knappast framhållas.
Efter Krig och fred följde Tolstojs mästerverk Anna Karenina,
detta omfångsrika men aldrig tröttande försvar för äktenskapet
och familjelivet. Romanen har en klar tendens, men den har aldrig
fått verka störande. Tolstoj vill bevisa vissa påståenden, hans
personer skola illustrera en sanning, men han har därför aldrig
hemfallit åt något docerande. Det är en tragisk händelse ur livet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
