Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hans författarskap vann allt mer odelat erkännande både i
hemlandet och i Europa.
Ändå tillväxte disharmonierna inom honom med ödesdiger
hastighet. Han blev allt mer offer för den djupaste förtvivlan. Det
berättas, att han inte vågade ha några rep i sitt sovrum för att
inte falla för frestelsen att hänga sig, och när han gick ut på sina
promenader i skogen vågade han inte ta bössa med sig. Han
började nu tvivla på allt, på familjelivet, på konsten, på
vetenskapen. Förnuftet kunde inte hjälpa honom, och han tog därför
sin tillflykt till tron. Det är under denna tid, som hans religiösa
kris infaller, och nu börjar ett nytt skede i hans liv, som betydde
en radikal brytning med hans föregående. Till en början var han
ortodoxt troende, men det dröjde inte så länge, förrän han bröt
med den ortodoxa tron. Han reagerade inför den ortodoxa ryska
kyrkans starka betonande av det dogmatiska och rituella. För
honom var kärleken, ödmjukheten och självprövningen det viktiga.
Hans tro grundades på Kristi lära, och han upptäckte snart
motsatsförhållandet mellan kyrkans lära och praxis. Särskilt
fördjupade han sig i studiet av bergspredikan, och det avgörande för
honom blev uppmaningen att inte stå det onda emot. Nu började
han predika sin nyvunna lära allt ivrigare och bestämdare, och
han fick många trogna lärjungar, för vilka han var den store
profeten. Enklast skulle man kunna uttrycka hans lära så, att
det måste vara oavkortad överensstämmelse mellan lära och liv.
Den tro, som inte visar sig i gärningar, blir för honom värdelös.
Kristendomen måste visa resultat här i livet, annars är det inte
mycket bevänt med den. Den asketiska tendens, som tidigt visade
sig hos Tolstoj, skärptes nu allt mer, likaså hans förkunnelse av
människokärleken och uppoffringen.
Tolstoj underkände nu inte bara hela sitt föregående liv utan
även sin tidigare litterära produktion och för övrigt så gott som
alla storheter inom världslitteraturen. Sådana storheter som
Shakespeare och Goethe höllo ingalunda måttet inför hans
prövning. De konstnärliga avsikterna fingo nu alldeles skjutas undan
av den sedliga tendensen. Hans främsta invändning mot konsten
är den att den huvudsakligen är en överklasskonst, då den i stället
borde vara en konst för folket, präglad av det arbetande folkets
hälsa och duglighet. Framför allt är det i den omfångsrika och
synnerligen ensidiga avhandlingen Konstens och vetenskapens
betydelse, som han behandlat dessa frågor.
Man kan visserligen med lätthet dra fram alla överdrifter och
ensidigheter, som utmärka dessa Tolstojs idéer, men för att rätt
förstå dem, bör man sätta in dem i deras historiska sammanhang.
Man måste ta hänsyn till förhållandena i Ryssland vid denna tid,
senare hälften av 1800-talet. Vid sidan om en förfinad men
moraliskt genomrutten överklass fanns en utarmad och okunnig massa.
Konsten, som blott vände sig till överklassen, tycktes på många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
