Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots den stränga ryska censuren vågade Tolstoj har sjunga ut
med de mest revolutionära åsikter. I ett fast och klart språk sade
hans saker, som ingen annan kunde säga. Uppståndelse liksom
hans övriga produktion under denna senare period bidrog också
i hög grad till att öppna ögonen på alla ansvarskännande, men
ändra på det rådande regeringssystemet eller förbättra människorna
förmådde han dock inte. "Alla levde endast för sig själva, för
sin egen njutning, och allt tal om Gud och det goda var bedrägeri",
så är en av Tolstojs karakteristiker av det tillstånd, mot vilket
han riktade sin kritik. Även i denna roman framträder hans
sedliga allvar och hans stränga krav på sedlig fulländning, nu
dock mer skärpt än någonsin tidigare.
Tolstoj var dock inte bara roman- och novellförfattaren. Som
dramatiker blev hans mest känd genom den beklämmande
bondeskildringen Mörkrets makt. Dessutom skrev han en hel rad
småskrifter i religiösa, sociala, konstnärliga och politiska frågor, i vilka
han förkunnade sin stränga, kanske på vissa punkter omänskliga
men samtidigt monumentala lära. Han hade själv bitter
erfarenhet av svårigheterna för en människa, som kämpar för ouppnåeliga
mål, och han kände även väl till de sociala missförhållanden, som
han led av och som han ville råda bot för. Därför fick också
hans verksamhet det allra största inflytande inte bara i Ryssland
utan över hela världen.
Tolstoj kunde gå för långt i sin reformatoriska iver. Som redan
framhållits löpte han alltid linan ut. Mycket i hans förkunnelse
kan väl aldrig praktiseras, så länge världen och människorna äro
som nu. Men han kan heller aldrig komma att alldeles förlora
greppet om oss, upphöra att påverka oss. Har eftervärlden också
tvingats gallra ut många av hans idéer, kommer dock hans
ställning bland världslitteraturens mästare aldrig att kunna rubbas,
det utgöra sådana romaner som Krig och fred och Anna Karenina
en säker borgen för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
