Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voltaire c^ rousseau och samhället 389
Gautier understår sig nu att genmäla, att "han nog ibland lagt
sin hand till värjan och duellerat, men att han gentemot sådana som
han endast begagnade sig av käppen’’.
Vid denna skymf åker urmakarens värja ögonblickligen ut, och
innan kaptenen hunnit hitta på vidare impertinenser, har han den
i kinden, så att blodet dryper om näsan på honom; och medan mäster
Isaac dragit blankt, har han oavlåtligen vrålat:
— Kom ihåg, vem du talar till: jag är Rousseau! Lägg dig det
på minnet: jag är Rousseau! Här skall du få, så att du minns: jag
är Rousseau!
En sekund ser det ut, som om officeren till sist skulle besluta sig
för att ge replik i samma vassa språk av stål, och Isaac har
äntligen fått honom att, också han, blotta sin värja. Men strax efter
sticker han den åter i skidan. Försiktigheten har segrat, och i
stället går han bort och gör polisanmälan, medan folk har hopats
och medlidsamma kvinnor förebrå mäster Isaac, att han så illa har
tilltygat en dråplig kunglig officer.
Utgången för mäster Isaac Rousseau blir densamma som för
Vol-taire: fängelse och landsflykt. Det vill säga mäster Isaac förstår
att undvika det förra genom att omedelbart tillgripa den senare,
som ensam kan rädda honom undan fångknektarna. I säkerhet i
Pays de Vaud på republiken Berns område får han höra domen, som
går ut på att han på knä skaU be Gud, rådet och kapten Gautier
om förlåtelse, sitta på cell i tre månader samt erlägga en massa
böter. För att infinna sig till rättsförhandlingarna har Isaac yrkat
på uppfyllandet av en gammal från den demokratiska, nästan
överdrivet folkfrihetsvärnande katolska biskopstiden stammande
lagparagraf av 1387, som stadgar, att vem helst, som angiver ett mot
honom begånget brott, skall själv ställa borgen eller häktas på
samma gång som den angi\’Tie. ’’Då han icke kunde driva igenom
detta", skriver Jean Jacques, "föredrog han att lämna Geneve och
leva i landsflykt återstoden av sitt liv framför att giva efter på en
punkt, där äran i lika mån som friheten tycktes honom stå på spel".
Två förbittrade fäktare med värja i hand och tapperhet i bröstet
i anfallsställning mot ett degenererat samhälle, som fegt retirerar i
öppen kamp, men hämnas som i bakhåll genom de hejdukar och
materiella maktmedel, varöver det ännu förfogar! Två "historiska
miniatyrer" och pittoreska tableaux-vivants’er, som placera namnen
Voltaire och Rousseau sida om sida i den positur, vari tidernas häv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
