Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& rousseau och samhället 408
het^’ och ’’bornerad trånghet’’ hos den senare.) När det gällt
orättvisor mot honom själv, eller blott anmärkningar, som riktat sig mot
honom, har Rousseau däremot uppträtt direkt i en omfattning som
få andra, och hans Bekännelser utgöra ju en av alla epokers
intensivaste, självupptagnaste självapologier; men även då rör han sig
helst på ett högre plan, ett vidare fält, ett mäktigare utrymme,
både vad problem, vedersakare och grundlighet vidkommer, medan
Voltaire disputerar, gycklar eller grälar med vem som helst om vad
som helst, men ogärna längre än en kvart. Voltaires form blir den
korta artikeln, den korta, snärtande, karikerande satiren, dialogen
eller romanen, det korta, fint skämtsamma eller uppsluppet grinande
förtroliga brevet till tusen olika, verkliga eller fingerade adressater.
Rousseaus form blir den långa avhandlingen, den långa, patetiska,
didaktiska, diskuterande romanen, det långa, högtidliga brevet till
en kung av Polen, en ärkebiskop av Paris, den berömde
matematikern d’Alembert eller — hr de Voltaire. Och vidlyftigheten kräver
ju tid, liksom den genomförda och systematiska framställningen
eftertanke. Men i grunden förestavades både långsamheten och det
relativa lugnet i reagerandet av att Rousseau upplevat all smärta
oändligt djupt i sin tidigaste barndom. Det är senfärdigheten hos
den, som kommer mycket långt bortifrån, det är lugnet på de stora
vattnen och djupast inne i de väldiga vindarna, i stormens hjärta.
Vad angår dröjsmålet med att fullborda den under Venedigtiden
koncipierade Contrat social, som i verkligheten sålunda, tvärtemot
vad som vanligen sker, måhända bör betraktas som den första av
Rousseaus sociologiska skrifter, skulle detta dröjsmål visserligen
kunna förklaras redan ur samma orsak, som haft till följd, att
opersonligheten där drivits så långt, att resonemangen oupphörligen få
ett tycke av rena matematiska formler och beviskedjor, ja av
geometridemonstrationer: det förhållandet att författaren där endast
haft för avsikt att röra sig med ren ideologi och timra upp en utopi,
som redan till sitt väsen är en abstraktion. Men dessutom har det
nog kommit sig därav, att de omständigheter, som beledsagade
planerandet av "Samhällsfördraget" verkligen icke på långa vägar
upprörde Rousseau så mycket, som de omständigheter, vilka
för-anleddde de "Engelska breven", upprörde Voltaire. Därom kan
icke råda något tvivel; och ej endast emedan ambassadören aldrig
förmådde tillfoga Rousseau någon så blodig skymf som den, som
chevalieren tillfogade Voltaire — i de stormiga uppgörelserna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
