- Project Runeberg -  Tiden / Tjugonde årgången. 1928 /
410

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410 david sprengel

hända förhindrat en revolution i staten, skall han tro sig drömma. Detta är
likväl något fullkomligt faktiskt, vars sanning hela Paris ännu kan intyga.

I själva verket väckte denna skrift mera allmän uppståndelse än
— trots all polemiken — Rousseans fyra år tidigare avhandling om
konsternas och vetenskapernas inflytande på sederna. Sistnämnda
avhandling föreföll ju som en akademisk diskussion utan egentligt
intresse annat än som vältaliglietsprov och deklamatoriskt
kraftstycke och dryftade i varje fall ett spörsmål, som tycktes sakna
ögonblicklig aktualitet. Musikbroschyren utgjorde, efter Voltaires
’’Engelska brev’’, seklets andra, öppet hänsynslösa projektil mot Ludvig
XIV:s "franska ande", d. ä., fortfarande, det traditionella franska
samhället. Intet under att den professionellt samhällsbevarande
kritiken, vars bemärktaste företrädare då hette Fréron (1719—1776),
gav sig till att i det oändliga variera injurier mot kulturens
"cyniker och mordbrännare", som nu äntligen avslöjat sig som "Diogenes
och Herostrat i en person". Att generellt förneka konstens värde
var mindre utmanande än att förneka en särskild konstarts
existensmöjligheter i Frankrike, och allmänna tvivelsmål om vetenskapens
nytta för jordklotets bebyggare klingade icke så hädiskt som
förfäktandet av det franska språkets ohjälpliga torrhet och armod i
jämförelse med det italienska. Voltaire kom, efter landsförvisningen
1726, tillbaka som britt. Rousseau kom, efter hans farfars farfars
fars flykt undan de rykande kättarbålen i Paris 1549, tillbaka som
italienare.

Som genevare och schweizare kommer han i riktigt synbar måtto
först tillbaka 1754 i och med den stora avhandlingen om ursprunget
till olikställigheten människorna emellan och om dennas stridande
mot naturens lagar.

Ifrågavarande avhandling öppnas med en längre tillägnan "Till
republiken Geneve", varest han för första gången under högtidliga
ft)rmer presenterar det ryktbara stolta visitkortet "Jean Jacques
Rousseau, medborgare av Geneve" och framställer det sant
demokratiska styrelsesätt, som är möjligt i hans lilla fädemestat, där var
och en, som åtnjuter fulla medborgerliga rättigheter, är "del av
suveränen" och ingen bär den kränkande benämningen "undersåte",
såsom normen, varefter man bör bedöma ett samhällsskicks
människovärdighet. Samtidigt antyder han, att de av enkelhet, innerlighet,
broderligt kärleksfull sammanlevnad präglade förhållanden, vilka
han anser. endast kunna förefinnas i en dylik miniatyrstat av så
ringa dimensioner, att alla innanför gränserna känna varandra, bör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1928/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free