Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Ström, Fredrik: Folkhumorn i yrkesordstäven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkhumorn i ykkesordstäven 427
inom varje sällskap eller orden specialister på ordstäv. Sådana
kvickhuvuden voro eftersökta som sällskapsbröder och fruktade av
Oivännema på grund av den slagfärdighet de besutto. Men även
nu för tiden äro ordstäven mycket populära. Detta gäller icke
minst de egentliga yrkesstäven. Dessa användas allt fortfarande
med istor skicklighet som humoristiska inslag, som kastvapen och
pilar i ordbytena. Det finnes ännu bruk, verkstäder och
arbets-salar, där ordstäven ibland susa omkring, ehuru den forcerade
arbetstakten håller på att utroita ordbytena. Dessa ordbyten med
inslag av ordstäv äro väl numera mest förlagda till
näringsställena, föreningslivet och kamratkretsen.
Det skall icke förnekas, att ordstäven dock äro på avskrivning
inom industriarbetarbefolkningen. De frodas emellertid alltjämt
bland hantverkets utövare, särskilt i landsorten, och inom
bondebefolkningen samt hc»s lantarbetarna. Där en längre tid
arbetsfolk samlas — t. ex. på lägerplatser, vid skogshyggen, vid
flott-ningar, på folkfester — komma ordstäven lätt i svang och det ena
stävet ger ofta det andra. Folkliga berättare använda dem ofta i
sina muntliga framställningar. Vid munhuggningar och ordbyten
äro de särdeles gouterade.
Det finnes åtskilliga beskrivningar på hur ordstäv uppstå. En
av vårt lands främsta och flitigaste folklivsforskare, den halländske
hembygdsforskaren Joh. Kalén, har i en uppsats om västsvenska
ordstäv lämnat följande beskrivning, som säkerligen gäller för även
andra trakter av vårt land.
’’Det finns ordstäv för snart sagt alla upptänkliga situationer,
i vilka en person kan bli försatt. Sällan torde väl också en
händelse vara så egenartad, att icke tidigare en annan råkat ut för
någoit liknande. Har då denne under trycket av situationens tragik
eller komik mäktat hitta på något kortfattat och expressivt
uttryck, som i sig samlat det löjliga momentet i den timade
händelsen, så har detta uttryck uppbevarats i minnet hos dem, som
bevittnade händelsen. Och man kan vara tämligen säker på, att
om och när en liknande situation åter inträder, kommer också det
kvicka yttrandet att reproduceras, antingen av den som då är
dramats hjälte eller av åskådarna, i senare fallet hjälten till ursäkt,
tröst, medömkan eller begabbelse. Det senare är nog det
vanligaste — den mänskliga naturen är tyvärr så furitad. Men i vad
fall som helst är det nödvändigt att vid sådant återupprepande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
