Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Ström, Fredrik: Folkhumorn i yrkesordstäven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 fredrik steöm
av ett kvickt och dräfpande uttryck tillfoga någon npplysning om
den, från vilken det ursprungligen stammar. Annars kunde man
själv komma att få stå som upphovsman, och det är man kanske
för ärlig till. Kanske är man också smärtsamt medveten oon att
ens egna kvalifikationer tyvärr äro sådana, att ingen skulle tro
en om att hava kunnat åstadkomma något kvickt. Och dessutom
vinner uttrycket i pondus genom att visa sig vara så pass
värdefullt, att det blivit allmän egendom och liksom godtagits av en
större menighet.
Många av ordstäven äro stundens barn. De äro inte nog aktuella,
deras kvickhetsinnehåll är inte tdllräckligt markerat för att slå
an på en bredare publik, och så leva de blott ett dagsländeliv
för att sedan glömmas och dö. Men det finns också en stor mängd,
som kunna uppvisa en synnerligen respektabel ålder, och som ha
orkat sprida sig över stora områden. Många äro kända över hela
vårt land, ja, åtskilliga ha förmått vandra in från främmande
land eller tvärtom."
Bland de yrkesbeteckningar, vars bärare figurera i ordstäven,
torde bondens vara den man oftast möter. Man kan emellertid icl^e
enligt nutida språkbruk hänföra bonden till de egentliga
yrkesarbetarna och vi lämna honom därför här utanför.
Främst bland dem, som fångat folkfantasin eller stannat på
folkets läppar för någon förseelse, något missöde, någon bedrift,
någon skämteam situation, någon självanklagande felsägning eller
dylikt står otvivelaktigt skräddaren. Han hör till folkhumorns
dyrbaraste figurer. Satiren kan ibland vara besk nog. Skämtet
med skräddaren är i var mans mun. Man möter en frisk och
levande humor. Begabbelsen är relativt oskyldig, även om den ej
sällan är ganska småaktig. Man hånar skräddarens klena styrka,
anmärker på hans senfärdighet, gör sig lustig över hans svaghet
för supen, tadlar hans påstådda ovana att lägga sig till med en
del av tyget etc. Men han får också beröm för en viss
slagfärdighet. Skräddaren är i ordstävet ingen dum karl. Nu några
exempel.
Här har styrkan fastnat, sa skräddarn, när han bröt av nålen.
Gott att få sätta sig, sa skräddarn, när han skurit till en ficka.
Bara gamla vanan, sa skräddarn, stal tyg av eget kläde.
Här blir en strid på liv och död, sa skräddarn, ramla omkull i
myrstacken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
