Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Kämpe, Alfred: Föreningsrättsstriden i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening sftättsstrlden 1 norrland 437
gare på Svartviks kontor. Bekant var även, att en schism uppstått
mellan sågverksägarna på kongressen i Stockholm om hur de
lämpligast borde förfara i denna angelägenhet för att inte få opinionen
mot sig. De mera stridslystna, till vilka grosshandlaren E. A.
Enhörning på Kubikenborg hörde, ville omedelbart utsända den redan
godkända och tryckta uppfordran till underkastelse, men de
försiktigare och erfarnare ville vänta och’bida ett lämpligare ögonblick,
och då denna mening höll på att vinna burskap bland flertalet,
slungade Enhörning, som annars både som människa och affärsman
visat många fördelaktiga sidor, utan hänsyn till den allmännaste
meningen bland exportföreningens ledamöter, ut följande kortsynta,
dock av vederbörande godkända cirkulär bland sina arbetare:
’’Till Kubikenborgs arbetare!
Med kännedom om den agitation, som pågår från det s. k. Svenska
Sågverks-och Brädgårdsai-betarförbundet för att under sin fana få inregistrerade våra
arbetare och att redan en del arbetare inom några av distriktets sågverk hava
ingått i denna förening, hava sågverksägare inom Sundsvalls distrikt haft
överläggning om den från denna förening utgående rörelsen och därvid av de för
förbundet gällande stadgar erfarit, att förbundet å ena sidan på grundvalen
av eoi kraftig organisation vill främja arbetarnas ekonomiska, fackliga och
sociala intressen, och verka ’för att arbetarna i humanistiskt hänseende icke bliva
behandlade som slavar utan som samhällets nyttigaste medlemmar’, för vilket
ändamål medlem bl. a. är skyldig erlägga inträdes- och årsavgifter, vilka medel
ej få delas i händelse av upplösning utan skola i så fall överlämnas till
Socialdemokratiska arbetai-partiet, samt å andra sidan, att arbetarna i och med
ingående i denna förening beröva sig all självbestämmanderätt och förbundit sig
att blint lyda de order, som utfärdas av avdelnings- och förbundsstyrelsen. Att
detta skall leda därhän, att arbetaren bliver ett viljelöst medel i det
socialdemokratiska partiets händer ligger i öppen dag, och har tyranniet, enligt vad
givna exempel visat, gått så långt, att arbetsgivare förbjudits att i sitt arbete
använda andra än föreningsmedlemmar, och att således arbetare, som ej varit
villiga beröva sig sin självbestämmanderätt, blivit berövade sin försörjning.
Liksom arbetsgivaren naturligen ej bör utöva ett sådant tryck på arbetaren
eller behandla honom så, att ens en häntydan bör kunna göras om slaveri, bör
ej heller en fri man kasta sig i armarna på partiledare, vilkas egentliga mål
synes vara att förskaffa sig själva makt och utöva den despotiskt mot dem,
vilka de utgiva sig för att hjälpa.
Genom arbetarnas underkastelse under sådana föreningsbestämmelser, skulle
det personliga förhållande, som hittills rått och bör råda mellan ett verks ägare
och dem, som där arbeta, upphöra, så att verksägarna bliva att betrakta endast
som köpare av ett arbete, som indirekt tillhandahålles av för verksägarna
alldeles främmande personer, men ett dylikt tillstånd skulle i längden bliva
olidligt och tydligen till skada för såväl verkets ägare som arbetarna, säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
