Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Kämpe, Alfred: Föreningsrättsstriden i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 alfeed kämpe
mest för de senare, vilka på grund av förhållandena på helt andra orter och
inom andra kretsar skulle kunna på kommando av okända personer berövas sin
rätt till arbete och därav beroende uppehälle för sig själva och sina familjer.
Det heter också i förbundets stadgar, att ett av dess ändamål är att
’gentemot föreningsrättens fiender ställa en enig och kraftig organisation’.
Ja, en sådan föreningsrätt, där arbetaren ställes som ett viljelöst verktyg
under de socialistiska ledarna, som söka i honom inplanta samhällsupplösande
läror, medförande följder, som strida emot såväl gudomlig som borgerlig lag,
den bör till arbetarnas egen fördel bekämpas, ehuru det å andra sidan icke bör
nekas fria arbetare att utan främmande inverkan sinsemellan, rådpläga och
besluta över sina egna angelägenheter.
På dessa grunder är det min vilja, att icke i min tjänst hava arbetare, som
äro medlemmar av nämnda förbund eller annan dylik förening, där arbetai-nas
fria bestämmanderätt i avseende å deras arbete underkastas någons utom
verket varande vilja, och det är min fulla övertygelse, att de arbetare, som rätta
sig efter denna min uttalade vilja, då strejkstormar komma, skola vara mig
tacksamma för detta mitt handlingssätt.
Kubikenborg den 22 februari 1899.
E. Ä. Enhörning.’’
Nu visste arbetarna, vad de hade att rätta sig efter. Häpnaden
och indignationen voro ändock inte så värst stora; de hade länge
intuitivt känt och anat, att mörka planer smiddes mot deras
rörelsefrihet, såväl andligt som materiellt, åtgärderna från fjolåret vid
Ulwik och Domsjö hade även fullt tydligt påmint därom, men att
striden skulle på en gång komma att öppnas på så bred front som
krigsförklaringen utvisade — ty ingenting annat än en
krigsförklaring var i realiteten denna cirkulärskrivelse — hade man likväl inte
väntat. Snart följde också i anslutning härtill, sedan
anständighetens skepp nedbränts vid de enhömingska verken, liknande
manifestationer i största delen av distriktet, då endast två alternativ
återstodo att välja på: ovillkorlig underkastelse eller hopplös kamp!
Men då det av ålder ligger i svenskens kynne, att inte i första taget
falla till föga ens för den absolutaste övermakt, beslöto arbetarna, i
hopp om understöd från landets övriga fackliga organisationer, att
upptaga den kastade handsken. De drömde ingalunda om att kunna
segra, därtill voro ännu deras föreningar alltför dåligt rustade, men
de ville ändock visa, vad de ville.
Sundsvalls Dagblad, som i borgerliga händer redigerades i
socialdemokratisk anda av Gottfrid Frösell, stod på arbetarnas sida redan
från första ögonblicket. Dess uttalande om cirkulärskrivelsen,
utslungad från Kubikenborg först, ehuru härstammande från Svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
