Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Örne, Anders: Jordbruksproblemet efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordbruksproblemet efter världskriget 483
Den, som för ett kvartsekel sedan ville hjälpa till att bringa
klarhet och reda i frågan om arbetarpartiets program och jordbruket,
hade på grund av nyss berörda förhållanden en ganska invecklad
uppgift sig förelagd. Först och främst måste Marx egen
uppfattning och dess underlag — agrarutvecklingen i England under
1800-talets första del — klargöras. Därnäst gällde det att uppvisa,
att den faktiska utvecklingen i hela Europa icke gick i det
spannmålsodlande storbrukets tecken, utan att tvärtom det mindre
jordbruket alltjämt visade en tilltagande tendens. Och slutligen måste
de nödvändiga slutsatserna beträffande partiets agrarpolitik dragas
ur detta sakernas av Marx och Kautsky icke förutsedda faktum.
Den förstnämnda delen av uppgiften var den lättaste. I
oförtyd-bara ordalag har Marx i Das Kapital betygat, att den fulla
äganderätten eller något, som liknade denna, är den normala formen för
jordbesittning på smådriftens stadium. Man hade endast att
framdraga hans egna yttranden för att ovederläggligt bevisa, att han
aldrig haft en tanke på något så vanvettigt, som att staten skulle
ge sig till att konfiskera de små bondgårdarna. Det var självklart
först sedan naturliga ekonomiska faktorer åstadkommit en
koncentration av jordbruket i ett fåtals händer och förvandlat bönderna
till detta fåtals egendomslösa underhavande som staten skulle
ingripa och genom privategendomens förvandling till
samhällsegen-dom återskänka jordens arbetare äganderätten till
produktionsmedlet, jorden, och därmed befria dem från utsugningen.
Betydligt svårare var det att övertyga anhängarna av
koncentrationsteorin om oriktigheten i Marx’ utgångspunkt. Av flera äldre
partivänner betraktades nog den, som trodde på det lilla jordbrukets
förmåga att hålla sig uppe i Europa, såsom en svår kättare eller
åtminstone en fantast. Men eftersom rätten att med sakliga
argument försvara sin övertygelse alltid varit erkänd inom den svenska
socialdemokratin, medförde detta inga obehagligheter för den nya
lärans förkunnare och, så vitt jag nu erinrar mig, icke ens några
hårda ord i arbetarpressen. Anledningen till att diskussionen icke
blev vare sig långvarig eller häftig var helt visst till god del att söka
i den svenska arbetarklassens praktiska förtrogenhet med
jordbrukets förhållanden; en stor del av det förra släktledets
industriarbetare hade ju själva arbetat inom jordbruk eller hade där nära
anhöriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
