Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Möller, Gustav: Fackföreningsrörelsen och lönenivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 gustav möllee
så obetydliga, att de omöjligen kunnat avspegla sig i återverkningar
på arbetsmarknaden.
Den restriktiva arbetslöshetspolitiken har fullföljt två bestämda
syften, nämligen dels att tvinga de arbetslösa ut till konkurrens
om arbetstillfällena på den öppna arbetsmarknaden för att
därigenom pressa lönerna nedåt och dels till att på denna väg
avskaffa arbetslösheten eller åtminstone väsentligen nedbringa
den-vsamma. Man kan ur arbetslöshetsstatistiken och ur lönestatistiken
utläsa, att den politiken totalt misslyckats beträffande båda sina
huvudsyften. Före 1923 var arbetslöshetspolitiken mindre restriktiv
än senare, d. v. s. arbetslöshetshjälpen var för den arbetslöse
lättare åtkomlig under arbetsmarknadens verkliga krisår 1921 och
1922. Detta förhindrade lika litet det ekonomiska tillfrisknandet
som den senare åtstramningen underlättat det fortsatta
tillfrisknandet.
Men som sagt, om man gör klokt i att avstå från att fördjupa
sig i de svårlösta problemen rörande de grundläggande faktorerna
vid den svenska industrins uppsving på fem korta år, torde man
kunna våga sig på ett försök att klarlägga, vilka krafter som varit
avgörande för förbättringen av arbetarklassens levnadsstandard.
Det kan därvid vara skäl att först sysselsätta sig med
arbetsgivarparten. Självklart är att den uppnådda lönenivån har en
oundgänglig förutsättning, nämligen industrins ekonomiska
bärkraft. Om industrin icke orkat med löneförbättringarna, skulle
dessa heller icke ha kunnat genomdrivas eller i varje fall ej
kunnat behållas. Men konstaterandet härav innebär ingalunda, att
industrin godvilligt i känslan av sina förpliktelser mot arbetarna
infört högre arbetslöner. Någon teori om ’’de höga lönernas
ekonomi" ingår icke i de svenska arbetsgivarnas föreställningsvärld.
De senaste årens konflikthistoria visar oss ett bistert anlete,
såsom framgår av en kort repetitionskurs. I själva verket har vårt
land icke sedan år 1909 upplevat en sådan serie av omfattande,
långvariga och segslitna arbetskonflikter som under åren 1920—
1928. Under år 1920 befunno sig sålunda 51,369 arbetare i strejk
och 62,386 i lockout; år 1922 58,944 i strejk och 35,220 i lockout;
år 1923 26,834 i strejk och 54,447 i lockout; år 1925 46,710 i strejk
och 89,039 i lockout. De stora och segslitna strejkerna och lockouterna
inam gruvindustrin och pappersmasseindustrin år 1928 befinna jsig
alltjämt i friskt minne. Strejkerna kostade i fackligt understöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
