Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Möller, Gustav: Fackföreningsrörelsen och lönenivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 gustav möllee
namn pågående med bärsärkaraseri bedrivna splittringsarbete
effektivt stoppas. Den ökade aktivitet bland fackföreningsfolket, som
kunnat iakttagas vid avvisandet av kommTmisternas senast utlysta
falska enighetskonfereiis är ett synnerligen glädjande tecken, men
vad det gäller är att denna aktivitet icke efter sina första segrar
åter slappnar av.
Kommunisterna se icke i en förbättring av arbetarklassens
levnadsstandard och arbetsvillkor någon huvuduppgift för
fackföreningsrörelsen. Enligt hela sin åskådning ha de att i främsta
rummet försöka förvandla fackföreningsrörelsen till en slags
världsrevolutionens exercisplats, där arbetarklassen skall tränas för andra
uppgifter än dem, som konstituera fackföreningsrörelsens mål.
Därför skall heller icke fackföreningsrörelsen ledas av sina
självvalda förtroendemän utan av det kommunistiska partiets
centralstyrelse.
Visserligen skulle nog fackförbundskongresserna i nåder få utse
förtroendemän, nämligen kommunistiska förtroendemän, vilka
såsom kommunister enligt den kommuni^iska internationalens teser
äro förpliktade till fullständig underdånighet under partiets
ledning och att vid varje arbetskonflikt följa den kommunistiska
partiledningens order.
Det är detta öde, som väntar den svenska fackföreningsrörelsen,
om kommunisterna skulle få ett avgörande inflytande inom
densamma. Och det’är mot detta öde, som varje om sin rörelses styrka
och välgång mån fackföreningsman har en oavvislig plikt att skydda
fackföreningsrörelsen. Men detta måste uppenbarligen ske i varje
särskild fackförening. Om vissa fackföreningar i ständig flathet
inför kommunisterna, låta dessa, även där de ingalunda ha bakom
sig flertalet av medlemmarna, regera mötena, välja styrelser och
diktera besluten, så kommer Ået kommunistiska splittringsarbetet
icke att upphöra. Varje framgång på ett fackföreningsmöte ger
kommunisterna blodad tand. Den uppmuntran de få från mindre
fackföreningar och ibland även från större stärker enligt sakens natur
deras hopp att kunna erövra rörelsen och leder till att öka deras
energi. Därför är varje sådan uppmuntran skadlig för
fackföreningsrörelsen i dess helhet. Om blott varje socialdemokratisk
fackföreningsman klart insåge detta, skulle kommunisterna snart i
fackföreningarna möta en ihållande isig vind, som betog dem modet
att fortsätta sin skadebringande verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
