Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
BERTIL STERNER
landen, under vilka produktionen fortgår. I och med skapandet
av ett nytt produktionssätt skapas också en ny samhällsklass, som
kommer att inta en ledande ställning i det sociala livet. Och i
och med att en ny samhällsklass rycker upp till dominerande plats
inom samhället, komma också denna klass’ idéer, som är det
teoretiska uttrycket för dess gemensamma intresse, att inom det
andliga livet få prioritetsrätten. Samhällets tekniska "underbyggnad"
betingar den juridiskt-politiska "överbyggnaden".
Efter denna mera schematiska och principiella överblick av den
materialistiska historieuppfattningen hos Marx gå vi att söka de
•.filosofiska och psykologiska grunderna för densamma.
Marx/ materialistiska Jiistorieuiipfattnings filosofiska innebörd.
Den av Marx utvecklade historiska materialismen visar en
tankebyggnad, till vilken Hegels filosofi, Feuerbachs materialism och hans
egen tids ekonomiska tänkande lämnat stoff. Marx hade framgått
ur den hegelska skolan och hade länge tjusats av "die groteske
Felsenmelodie" från denne tänkare. Länge hade han betraktats
som unghegelian och han hade i mångt och mycket tillägnat sig
de revolutionära elementen i dennes utvecklingsfilosofi. Även den
hegelska dialektiken hade Marx anammat i sin tankevärld på
ett-så intensivt sätt, att den kom att bli hans egendom under hela
hans skiftande bana som samhällsfilosof. Trots att Marx på ett
radikalt sätt många gånger sökte frigöra sig från de hegelska
tanke-lermenten, fanns det dock "i Hegels tankeväv en ränning, som
Marx aldrig någonsin förkastade eller ville förkasta. Han var
obetingat med om att ’vända upp-oeh-ned på Hegel’, men en viss
grundsyn i mästarens filosofi gjorde han likvisst till sin egen"
(Engberg: Nödvändighet och frihet, Tiden 1918, sid. 147.) Efter
det formella avfallet från Hegel, då han med hänförelse slöt sig
till. det av Feuerbach ledda upproret mot denne, kom han äntligen
efter att en kort tid ha varit Feuerbachs lärjunge fram till sitt
eget system.
Hegel hade under namnet idé gjort tankeprocessen till ett
självständigt subjekt. Tanken är för honom det första och
ursprungliga i allt. I verkligheten realiserar tanken sig själv och
utvecklingen blir tankens egen utveckling. För Feuerbach åter är den
sanna, verkliga, hela människan filosofins realprincip, och om den
av Hegel antagna identiteten tänkande-vara skulle ha någon
mening, måste "människan" vara denna identitets subjekt. För Marx
däremot är icke människan i allmänhet, människans väsen, utan
den sinnligt konkreta människan det primära. "Det mänskliga
väsendet är icke något i den enskilde individen inneboende
Abstraktum. I sin verklighet är det ensemblen av de sociala
förhållandena" (Marx’ 6:te tes över Feuerbach). Denna ensemble är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
