Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Strand, Sven G.: Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM EKELUND
367
optimism. Inträngande och allvarligt sysslar han med det
problemet och söker finna det svar som duger att leva på. Om någon
har han möjlighet att i det fallet komma närmast sanningen, ty för
få har detta problem haft ett så blodigt allvar. Han talar gärna
om tragisk optimism, som han bestämt avgränsar från varje banal,
idyllisk dyrkan av lyckan. Bakom det som i allmänhet kallas
optimism finner han något futtigt och vardagligt, maklighets- och
bekvämlighetshänsyn. Hans utveckling kan betraktas som en kamp
mot pessimismen för att nå den tragiska optimismen. Ibland har
han legat under i den kampen, men trots allt har han till slut
tillkämpat sig positionen som den slutliga segraren.
På denna punkt har han lärt främst av antiken och Nietzsche.
Antiken har varit den stora revolutionerande upplevelsen för
honom, och den bildar grunden för hela hans tankebyggnad. Hos de
antika författarna finner han prov på den optimism, som har värde
för honom, ’ ’krigisk, stolt, utmanande, uppvuxen ur den djupaste
livskärlek, som älskar att liksom bjuda sig till mål för ödet, som ej
känner lyckan som annat än kamp och viljerus". Det är en stolt
och hård lära, som Ekelund här förkunnar, man kan nog
karakterisera den som ’ensidig och fanatisk, man kan rygga tillbaka
inför den och slå ifrån sig med tal om dess otidsenlighet, men man
kan knappast med framgång förneka den storslagna resningen, den
monumentala utformningen hos den. Det hårda och fordrande har
för honom alltid större värde än det romantiska och idylliska. En
lycka av det lättköpta slaget, den bekväma karaktären föraktar han,
därför att han där saknar det väsentliga: lidandet och kampen.
När man läser dessa Ekelunds tankar, erinras man ofta om
Nietzsche, den store förnyaren av tron på lidandets och kampens
uppfostrande betydelse.
Ekelund är fullt på det klara med att allt stort andligt skapande
har sin upprinnelse i kamp, främst inre men också yttre.
Skapandet blir den stora förlossningen. Många av hans aforismer
behandla just detta problem. "Ty livets finaste doft: konstens och
tankens fulländning ligger i detta: övervinna, besegra smärtan, sig
själv. Det enda som det lönar mödan att leva för: bli stark i själen.
Lycka och njutningar försvaga själen, skada och störa." Det stora
andliga skapandet har genomgripande upplevelse av lidande och
kamp som förutsättning, på annat sätt kunna de stora verken ej nå
slutlig harmoni. Den största fienden till genialiteten, menar han,
är lugnet, bekvämligheten. Det är halv sanning att tala om den
klassiska måttan, om man förbiser dess upprinnelse: kampen.
Men även för det mer vardagliga livets förhållanden få dessa
synpunkter och tankegångar giltighet, om också i mindre utsträckning.
Om man håller i minnet hans tidigaste spröda och subtila lyrik,
inser man tillfullo vilken förvandling han genomgått, vilken helt
förändrad inställning till livet han nu intar. Han har blivit en
förkunnare av viljan och en dyrkare av livets hårda makter. Ett i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
