Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Harald Åkerberg: Den internationella avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den internationella avrustningen 331
Liksom enkla men känslosamma vardagsmänniskor finna en
njutning i att åhöra begravningståg så finna de också en motsvarande
tånblandad tillfredsställelse i att se bilder och höra beskrivningar
från kriget. Det ruskar om i deras själar, som eljest tyvärr allt
för sällan annat än i friförsamlingarnas lokaler få tillfälle att släppa
kontakten med det triviala livets verkligheter. Människor sådana
som dessa utgöra ett tacksamt auditorium för pastor Wickman och
andra moderna Kristustyper, vilkas föreningar på senaste tiden stuckit
upp som svampar ur jorden. Det är åt dessa framgångar, som
Elof Lindberg gläder sig, när han i aprilnumret av Tiden
triumferande utropar: Pacifismen är oemotståndlig.
Låt vara, att pacifismen är oemotståndlig liksom luften, ljuset,
människohjärtats godhet äro det. Men den avrustningstanke, som
är socialismens, har en annan grund än snälla människors
applåderande av allt, som vädjar till deras sentimentalitet. När de ryska
kommunisterna proklamera sitt avståndstagande från pacifismen, så
kan man finna detta anmärkningsvärt, och från socialdemokratiskt
håll har man inte underlåtit att politiskt utnyttja denna originalitet.
Men det ligger en tanke bakom, som man måste finna oanfäktlig.
I pacifismen ligger något allt för sött, snällt och välmenande, som
är oförenligt med en ideologi, som tar sikte på alla formers
förnyelse. Socialdemokratin är ej heller pacifistisk. Den kan inte
vara det, då den vill strid, på barrikaderna och i människohjärtana.
Detta kan synas vara en lek med ord, eftersom strid och krig inte
behöva vara samma sak. Man kan syfta till världens
revolutione-ring utan att tänka på kanoner och bajonetter. Den vägen är
utan all gensägelse socialdemokratins. Men det bör finnas ett
sammanhang mellan ens handlingar på det ena och det andra
området. Den som tror sig kunna avskaffa kriget genom att dränka
krutet i tårar, han har nog också ett ganska dunkelt begrepp om
hur kampen för det nya samhället skall föras. Därför har man
rätt att tvivla på att tillkomsten av de många fredsföreningarna
utgör en positiv tillgång för socialdemokratin i dess kamp för krigets
och rustningarnas avskaffande. Socialismen är revolutionär men
den är samtidigt realistisk. Den arbetar metodiskt och misstror på
grund av instinkt och mångårig erfarenhet allt det, som osar
bön-husluft.
Socialdemokratin är metodisk, därför vet den, att det inte är
nog att ha övertygat sig om att kriget är ohyggligt. I detta samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
