Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - En teknikers syn på arbetslöshetsfrågan. Av Folke Nordlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myndigheterna. I brist på möjlighet till sådan sakkunnig kontroll, finge
man nöja sig med att föreskriva en viss karenstid för företaget,
förslagsvis en månad eller mera. Först när denna tid förflutit efter
det arbetarna avskedats, fingo de nyanställas med premierättigheter.
På detta sätt skapade man ett hinder mot alltför lättsinniga
avskedanden av arbetare. Ty ett industriföretag inskränker icke driften
väsentligt under en längre tid utan att få vidkännas avsevärda
ekonomiska förluster. Naturligtvis måste också tillses, att så snart ett
företag fått rätt att anställa premieberättigade arbetare, finge det
icke minska den normala arbetarstammen med en enda man.
Givet är, att den offentliga arbetsförmedlingen vid en sådan
politik skulle komma att spela en stor roll. Den skulle nu få två slags
arbetssökande att syssla med, sådana, som medförde
premierättigheter till sina arbetsgivare, och sådana, som icke gjorde detta. Det
är på dess lott det faller att befrämja arbetskraftens rörlighet, icke
blott från ort till ort, utan även från ett yrke till ett annat. Ty en
sådan rörlighet är nödvändig för vilken arbetslöshetspolitik som helst,
om den skall nå full effektivitet.
Det är nödvändigt, att den stimulans man ger de enskilda
produktiva företagen är tillräckligt stark. Premieprocenten — den del av
lönen, som företagspremien utgör — måste därför helt enkelt tagas
så hög, att den del av arbetarstammen, som ej ens med dessa medel
lyckats få något arbete, reduceras till ett minimum. Det är
sannolikt, att denna procent måste tagas högre, ju större arbetslösheten är.
Premieprocenten blir då ett slags pris på arbetslösheten, ett anbud,
som statens centrala arbetslöshetsorgan gör de enskilda företagen för
att kunna slutförsäl ja sin vara — arbetslösa arbetare. Faran blir då
den, att de enskilda företagens organisation och prispolitik grundar
sig på tillgången av premieberättigade arbetare och slutligen icke
kan undvara dessa. Detta är en allvarlig invändning, som förtjänar
den största uppmärksamhet. Vi tänka oss, att ett företag, som måst
nedlägga driften på grund av den ekonomiska krisen, åter sättes i
gång med premieberättigade arbetare. Det producerar ett visst slags
varor, som säljas till visst pris. I detta avseende ha vi att särskilja
två väsentligt olika fall.
Priset på varorna framgår i ena fallet av konkurrensen mellan ett
fåtal in- eller utländska industrier. Ett företag, som får hjälp av
statspremier, kan därför få möjlighet att underbjuda sina
konkurrenter och därigenom bli av med sina produkter. Detta kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
