Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Arbetslösheten ur demografisk synpunkt. Av Gustaf Alegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man räknar enbart med antalet arbetstillfällen. Detta blir en sak
för sig, som ej inverkar på våra beräkningar om hur antalet
arbetsföra personer kommer att ställa sig i framtiden. En lindring i
arbetslösheten skulle i vilket fall som helst bli följden om de
arbetsföras antal kommer att minskas om några år. Med andra ord: när
under mer än ett decennium en avsevärd arbetslöshet varit
tillfinnandes i ett land, kan man då inte säga att landet är överbefolkat?
Man invänder naturligtvis: tänk på vår enastående låga nativitet,
som inom en icke alltför avlägsen framtid måste medföra en
minskning av folkmängden och kanske kan ställa oss inför problemet att
anskaffa tillräckligt med arbetskraft. Men vi vidhålla dock vårt
påstående: så länge en avsevärd konstant arbetslöshet förefinnes är
vårt land överbefolkat; detta är nu förhållandet och kommer att
så förbit några år framåt.[1]
Den absoluta minskningen i födelsernas antal tog på allvar sin
början efter år 1909. Frånsett undantagsåren 1920 och 1921, då
reaktionen efter krigsperioden och förhoppningarna om en ljusare
framtid åstadkommo ett par relativt stora födelsekullar, har antalet
födda minskats så gott som oupphörligt under de sista tjugu åren,
vilket tydligt framgår av diagrammet. Skillnaden mellan 1909 års
födelsekull, 140,000, och 1931 års, 91,000, är ju så stor att man
strax måste inse att denna minskning kommer att avsevärt inverka
på antalet arbetskraftiga individer i den mån som dessa årskullar
nå upp i den arbetsföra åldern, låt oss säga 15 år. Femton år efter
1910 skulle vi alltså haft en minskning i de vuxnas antal om vi
nämligen kunnat bortse från migration och dödlighet. Detta är
emellertid omöjligt och den minskade nativiteten har mer än
kompenserats av minskad emigration och en minskad dödlighet.
Skulle antalet födda hållit sig på 1910 års nivå, alltså cirka 135,000
årligen, vilket i realiteten skulle ha inneburit en minskning i det s. k.
födelsetalet, promilletalet, så hade folkmängden under dessa år ökats
genom tillskott av nyfödda med sammanlagt 2,800,000. I
verkligheten blev emellertid detta tillskott endast ungefär 2,400,000, en
skillnad sålunda på 400,000. Trots allt få vi kanske ända vara
tacksamma för att nativiteten minskats så mycket som nu varit fallet,
var skulle vi annars ha gjort av alla dessa 400,000? Om vi vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
