Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Poeternas arbetslöshet. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi måste klä oss nakna och gå i tiggarskara! Om hos Lagerkvist
resignationen dominerar, så sjuder Svenning av företagsamhet; han
synes leva i den lyckliga tron att tiggaren är en konung, som kan
göra vad han behagar.
Eller studera en skald mitt mellan färdig och ofärdig som
Johannes Edfelt (Aftonunderhållning)! Han presenterar en människa av
det svårbehandlade slag som både vill vara med andra och vill vara
i fred. Folk tågande i flock föraktar han, de må tåga mot templet
eller mot Folkets hus (I förbigående) och blir han tvungen marschera
med, klagar han på gud som glömt ge honom nummersedel
(Exercis). Han vet mänskornas liv futtigt och himlarnas liv dött. Hans
förra diktsamling gav mig intrycket av starkt upplevd förtvivlan i
en rörande tafatt konstform. Nu förefalla mig både känslans och
formens brustenhet mer odlade än vilda. Dock kan ingen förneka
äktheten i denna diagnos på en individualist med sociala
krampryckningar :
Jag är stadd på genomresa.
Jag är bara en turist.
Fordrar trohet du, med nesa
står du där till sist
ganska visst.
Häv min ensamhets förtrollning
för en stund som går förbi.
Jag är böjd för sammanhållning
inte bara i
teori.
Värme har jag sparsamt av, och
bäst jag kommit, blir jag svag
för poetiskt talat, stav och
ränsel, och en dag
reser jag.
Till staven och renslen kunde skalden gott ha lagt ännu ett poetiskt
plagg: en vid slängkappa. Den är sliten av många släktled rolösa
bohemer; lord Byron lät sy den splitter ny för egen räkning.
Medan Byron vagabonderade runt Europa, bland Alpernas toppar
och över Medelhavets sollysande vidder, sände han hem
försmädligheter mot sin samtida Wordsworth, som han beskrev springande upp
och ned på små kullar mellan insjöar i det dimmiga Nordengland.
Efter hundra år ter sig skillnaden mellan de båda vandrarna ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
