Print (PDF) - On this page / på denna sida - Poeternas arbetslöshet. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ung flicka öppnar, hon hyr ut efter sin far som dött. Det är en
vacker symbol för den djupa glädjens samhörighet med djup sorg.
Betyder det, att denna ytliga fäsör äntligen nått in till livets
realiteter? Eller skall han ånyo fastna i sin vandrarsnobbism ?
Kringflackandet blir ej mer produktivt, om skalden accepterar
nutidslivets accessoarer, lånar ilexpressernas fart och tvingar in
tillvaron i flygfoton, så som Artur Lundkvist.[1]
Helt annorlunda är Harry Martinsons Resor utan mål. Man må
icke låta lura sig av titeln. Ty vad som gör denna modernists
resebok till en positiv insats mitt i all negativismen, det är just att han
har ett mål, ett mycket bestämt mål, där han skenbart planlöst irrar
från hamn till hamn, från kontinent till kontinent, och att han
når målet. Han söker människor, medmänniskor, och han finner
dem. Men jag skyndar mig tillägga, att han finner dem sällan under
sysslolösheten på kajerna, ofta däremot under arbetet i kolrummet.
Martinson hör alltså icke till de arbetslösa, varken i yttre eller inre
mening. (Ehuru skriven på prosa, och i episkt sammanhang, består
boken i verkligheten av den mest betagande lyrik, som blott väntar
på att befrias ur sitt hölje.)
Obesvärat lös och ledig tyckes den dagdrivare vara, som i en av
Hjalmar Gullbergs dikter flanerar på en stadsgata och hör ett bud
från Gud, han ensam, emedan han bland alla de ivrigt upptagna är
"Han som hade ledigt". Men är han verkligen så ledig, denne
flanör, och var det verkligen till honom Gud talade?
Väl övertygas man om att han i "Diktarskolan" lärts "se men
inte röra" åtskilliga lockande föremål, bland annat kvinnan, att han
följaktligen ställd inför utsikten av familj och aktad ställning grips
av leda (Över ett ordspråk) eller helt enkelt smiter ur de mjuka
armarna och de moderna bekvämligheterna (Metamorfoser)
föredragande att "rinna i sav, gro bland gräsen". Att han sålt sin frihet
"för penningar och välskurna kläder" (Nationaldans) hindrar honom
icke att skolka från den bordskonversation, honom som gentleman
åligger, och promenera sin spleen långt borta hos en osynlig
fiolspelare (Bedragaren). Onekligen är han ensam bland människorna,
men är han fri ? Knappast, när han behöver vara så sarkastisk mot
dem.
Samma halvhet råder i hans umgänge med Vår herre. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
