Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Poeternas arbetslöshet. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnatro rymde hemifrån i bara skjortan och är ännu icke
tillrättakommen (Efterlyses) men ändå vågar han kalla sin bok Andliga
övningar, vågar inleda den med ett kontrakt mellan "Gud och N. N.,
här nedan kallad poeten" och vågar skriva en diktcykel om
Jesusbarnet i en ton, som skulle ansetts hädisk på den tiden kristendomen
ännu var en allvarlig angelägenhet. Sin himmelsfärd tänker sig
vår blyga poet så här:
Hänryckning.
Då skall ej vår jordiska lekamen
längre hindra och besvära oss.
Tyst i hallen står vid spegelramen
rockvaktmästarn, som gör herrn och damen
från de tunga ytterplaggen loss.
Medan i fem fack han lägger undan
ögon, öron, tunga, näsa, hud,
står vår själ i andakt och begrundan.
Stjärnor brinner i den blå rotundan,
där vi äntligen skall möta Gud.
Kanske skulle stjärnorna brinna klarare och rotundan vara blåare,
om rockvaktmästaren hunnit viska: "Damen glömde ta av
läppsminket" eller "Ironien stannade kvar när min herre drog av sig huden".
Allvarligt talat: den är mycket ofri som friar så kokett till
kvinnan och till Gud. Den enda fasta punkten i Gullbergs universum
är Ordet, men ej det ord som vart kött, utan den blodlöst eleganta
frasen, det finpenslade rimmet och den lilla krumelur som kallas
pricken över i.
Formkult behöver icke nödvändigtvis vara arbete med fasta metra
och klara tankar. Den kan också ägnas fri vers och dunkla
emotioner. Av det sista slaget är Gunnar Ekelövs esteticism i Sen på
jorden. Det bornerade oförstående, som mött denne begåvade lyriska
debutant, en svensk lärjunge till franska modernister, vore det
frestande att här bemöta. Men utrymmet och mitt nuvarande syfte tillåta
mig blott att konstatera, att den mentalitet, Ekelöv på sitt sätt
uttrycker, är densamma som Gullberg på motsatt sätt gestaltat: en
rådlös, stillastående, överhettad ångest, utan mål, utan medel till
befrielse.
Nutida ångest, utan förklädnad, utan smycken, enkelt klädd eller
blottad utan allt koketteri, det är innehållet i Hans Botwids sista
diktsamling, En verklighet, liksom i hans föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
