- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofemte årgången. 1933 /
43

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Teater. Av Nat Ellgar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teater 43

njutbar. Speltempot ryckte publiken med sig. Ända är läsdramat
roligare än teaterföreställningen. Däri ligger det. VI är ett
läs-drama, inte ett scenstycke. Nordströms Gustav Adolf blir för
mycket talande, långt och omständligt talande, med kartor och pekpinne.
Man hajade fullständigt till, då "hjältekonungen" började förfäkta
totalistiska synpunkter, lyckligtvis inte med den allra senaste
terminologin.

VI är ett drama, som framkallar diskussion, opposition,
tankeutbyte. Där ligger en av dess viktigaste tillgångar. På scenen
erfordrar det pompös utstyrsel och stor regi. Allt detta var nu
utmärkt tillgodosett. Frågan är, om inte den stumma slutscenen, som
innehöll intet av Nordström men allt av Molander (regi) och Älfven
(musik) var det bästa av alltihop?

Det verkar missbrukad kraft kanske att kasta sig kritiskt över
det nästan menlösa societetsspektakel, Kvinnans list, Dramaten måste
kasta emellan med, då de hade sina skådespelare kulturmobiliserade
för Gustav-Adolfsslaget på Operan.

Kvinnans list ger inte damerna några nya tips hur de skola dra
herrarna vid näsan. Så lömska anslag ligger fjärran från snälle,
beskedlige Lionel Brown, som bara vill ge en kortare
kvällsunderhållning före supén. . . Man skall efter denna föreställning blott
minnas, att Dramaten förfogar över åtminstone en skicklig talartist
(Hilda Borgström) och att dess konstnärliga resurser fullt räcka till
att spela på två teatrar en och samma kväll.

Nog om kvinnans list.

Bland teatrar, som gynnat svensk industri denna säsong, befinner
sig också Operan. Hilding Rosenbergs Resa till Amerika låter som
tonsättning av en bland Bööks reseromaner men libretton är i det
här fallet händelsevis levererad av en (annan) yrkes-journalist, Alf
Henriksson, D. N. Den goda viljan är ju i hög grad berömvärd,
även om vår inhemska teaterproduktion än så länge mest gör
intryck av, att "här måste något göras" och "alla bidrag mottas med
tacksamhet".

Det är ju icke modernt med hjältar i vår osentimentala tid och
den herre, som här far över Atlanten till Rosenbergs musik (?), är
en med hemmaförhållandena missnöjd emigrant, en desperado — en
allt annat än modern typ alltså. Att han vinner gods och guld i nya
världen visar blott, att resan företogs för ganska länge se’n. Likaså
att han, missnöjd över att ha förlorat sin fästmö, efter kort
hemmavisit vänder åter till det fjärran landet. Det är en trist och tröstlös
sannsaga ur livet, stimulerande endast för personer med
hemmaspleen och utvandringstendenser... Nu skall man naturligtvis inte
ställa sociala anspråk på en opera. Men det dramatiska är här så
çlominerande över det musikaliska och operamässiga, att man nöd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free