Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Teater. Av Nat Ellgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gas ta itu med saken. (I synnerhet efter förf:s självmedvetna
programförklaring i programmet.)
Rosenbergs melodiösa musik syftade väl mot det okonstlade men
blev mest konstlös. Kompositören har mer hjärna än hjärta.
Harmoni skall man inte begära av en så torr ande. Däremot föreföllo
ansatserna till musikalisk karaktärsteckning à la Puccini i enstaka
fall lyckade. Orkestern var gudilov icke behandlad med de mest
skrälliga atonalistiska effekter. En viss behaglig moderation
iakttogs. Det sceniska fick oss ofta att sorglöst glömma musiken. Man
fick vila sig. Eljest förstärkte musiken i det hela allmänintrycket:
ett av ren ambition eller fast föresats framtvingat verk, som icke
har något med inspiration och ingivelse att skaffa. Ett verk på
beställning för att smickra och gynna de inhemska sånggudinnorna.
Säsongen har fått sin svenska premiär. Man är definitivt från
saken för den här gången.
Till sist ett ord om Björnsonjubiléet, som begicks å Dramaten
med Över förmåga (Över Evne), allmänt ansett som hans bästa.
Kring denna inspirationsladdade helgsmålsdikt om mannen, kvinnan
och verket står sång. Man hör harpor i luften, skulle man med
Björnsons store antagonist Ibsen kunna säga. Ett skådespel,
bräddfyllt av dramatisk poesi, dramatisk intensitet, dramatisk spänning.
Det är över förmågan för vanliga människor att leva i så
övermättad och överretad atmosfär. T. o. m. prästen Sang, som uppväckte
döda och gjorde lama gående, dukade under och bevisade, att
undrens tid i gamla stilen är förbi. Mer hjärtskärande och hemskare
har en människonaturs söndersprängning av egen otillräcklighet
aldrig givits. Skall Björnson firas, måste det ske med detta i alla
bemärkelser överväldigande verk.
Dramatens skådespelare hade under en mer än vanligt
ansträngande höstrepertoar pressats över förmågan. Vilket tyvärr inte gjorde
dem bättre skickade att ge illusion i Över Förmåga. Skådespelet är
för starkt för publiken f. n. Björnson jubileet blev en episod för ett
par kvällar, nu gömt, av flertalet sannolikt glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
