Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 31 dec. 1932 - Litteratur - Carl Björkman: Borgerlig livssyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Litteratur
nye borgaren som den största av olyckor beklagar att den lugna,
kontinuerliga utvecklingen av det förkättrade kapitalistsamhället plötsligt
avbrutits, denna utveckling, som dock, åtminstone sådan den på sistone
gestaltats, tenderat inte bara till att skaffa välstånd i världen uta,n
verkligen också art fördela detta välstånd så att de kroppsarbetande klas-i
serna i, allt högre grad blivit delaktiga av vinsten och dess möjligheter till
glädje och ökad vitalitet.»
En socialist måste hävda att detta s. ’k. avbrott uppstått helt naturligt
ur systemet självt.
Förf. fortsätter emellertid: »Nästan alla sociala reformer, från
inskränkning i barnarbetstiden till åttatimmarsdagen, ha genomförts under
motstånd från en borgerlig majoritet; varje litet medgivande har
laminärs under harmsna protestförklaringar om att den svenska industrins
ödestimma nu vore slagen, och de mest självklara humanitära rättigheter,
som t. ex. den lagstadgade arbetarsemestern, ha i partikvarnen
förvandlats till stridsäpplen, där man snarare kunde trott att partierna — i
rent själviskt intresse om inte annat — skulle tävlat om art sätta den egna
partistämpeln på dylika enkla och självfallna mänskliga krav. Här har
man verkligen skäl att fråga sig om vederbörande då inte förstått att
det är med människor de haft att göra? Är det då bara siffror man jnött?
Har inte inbillningsgåvan räckt till för att se mänskliga varelser röra sig
och leva upp bakom statistikens torra utredningskolumner?»
Förf. skulle kunna tillagt något om årtiondens lönestrider på
arbetsmarknaden. I si,n bok »Sverges andra stormaktstid» erkänner
industrimannen Gerard de Geer att industrin under tider då den skar guld med
täljknivar medan lönernas realvärde sjönk katastrofalt, hellre levererade
batalj med sina arbetare än att bevilja några öres förhöjning på timlönen.
Det exemplet är betecknande i,nte blott för förhållandena under
världskriget utan även för många andra tidpunkter. Man kan också fråga sig
om det någonsin inträffat att en aldrig så behjärtansvärd eller
ekonomiskt genomförbar löneförhöjning vunnit gillande inom den press inom.
vilken författaren till Borgerlig livssyn tjänstgör. Emellertid bör det ju
likväl erkännas att förf:s avståndstagande är klart och tydligt. Men
då han säger att »det är en gammal aktningsvärd borgerlig
uppfattning att arbetaren är sin lön vard, och borgaren har inget skäl att
opponera sig om någon gång en arbetare förtjänar en summa sotn slutar
på fyra nollor — i de fall då han verkligen är förtjänt utav den» —
måste man verkligen sätta ett par frågetecken i kanten. Sedan lång tijd
tillbaka har man intrycket att arbetarnas lönefråga av borgarna bedömes
med en fördomsfullhet som gränsar till religiositet. Högerpressen
försummar också sällan att lägga hyende under dessa fördomar, enligt vilka
lönen bör hållas nere när det gäller materiellt arbete. Det sitter hårt i
— även om man förnekar det — att materiellt arbete är mindervärdigt.
Om materiellt arbete kontra själsligt hyses det också rätt
verklighetsfrämmande uppfattningar. Att ganska invecklade beräkningar numera rätt
ofta åligger dem inom modern produktion sysselsatta arbetarna^ synes i
allmänhet vara borgarna obekant — medan å andra sidan tämligen själ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
