Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - In- och utrikes 30. 1. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 In- och utrikes
borde det icke vara mer än en mening om. Att förbise en nödig
amortering skulle dock i mångas ögon vittna om dålig omtanke om
framtiden. Den väg regeringen därvidlag föreslagit, synes väl vald.
Även den som icke menar att det i och för sig skulle inneburit
någon risk att låta inkomsterna av en arvsskatt ingå i den löpande
budgeten, kan gott gilla förslaget att i stället använda dem för
amortering av de lån, som de utvidgade arbetena nödvändiggöra. Att
man i alla fall från motståndarhåll får höra talas om
kapitalförstöring är givet, och något annat var icke att vänta. Men att en dylik
skatt bara därför att den utmätes efter en förmögenhets storlek
nödvändigtvis också måste betalas med förmögenhetsdelar och att på
den grund en oundviklig konsekvens vore kapital förtäring oavsett
medlens användning, kunde man kanske ha hoppats få slippa att höra.
Men däri bedrog man sig i så fall. Bara det att den kallas arvsskatt,
synes medföra, att den förstör nationens kapitaltillgångar. I själva
verket betalas naturligtvis en arvsskatt liksom alla andra skatter med
nationens löpande inkomst, så länge beskattningen icke nått en större
höjd, och även om staten skulle dra in förmögenhetsdelar beror det
på användningen,"om kapitalförstöring kommer att äga rum eller ej..
Det är naturligtvis riktigt, att det för en enskild skattebetalare kan
stöta på svårigheter att erlägga en hög arvsskatt, liksom det kan
möta svårigheter att erlägga en inkomstskatt. Det kan bli möjligt,
att han måste avyttra en del av sin egendom till någon som har
inkomst, som överskjuter hans konsumtion. Att skattebetalarens
kapitalinnehav då minskas är självklart, men det är däremot icke klart,
att nationens kapitaltillgångar samtidigt minskas eller ens att den del,
som befinner sig i enskildas händer, minskas.
ARVSSKATTEN har emellertid fått stöd även från annat håll
än socialdemokraternas. Åtskilliga borgerliga vänstertidningar ha
funnit en skärpning lämplig och önskvärd. Att man därvid som
huvudskäl kunnat stödja sig på att väntan på ett större arv lätt alstrar
lättja och fattigdom på initiativ, skapar odågor, är visserligen en
smula ensidigt, men sanning innebär för visso resonemanget, fast den
motiveringen i regel brukar anföras i andra hand. Om man sedan
kanske finner de föreslagna skalorna icke på alla punkter fullt
motsvara vad man anser rimligt, skulle man kunna förmoda, att en
omarbetning av progressionen icke kommer att mötas med något
blankt nej av socialdemokraterna. Själva grundprincipen, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
