Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - In- och utrikes 30. 1. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 In- och utrikes
samma sätt som en enskild företagare? Kan och bör staten betala
samma löner som en enskild företagare, följa avtal och över huvud
inrätta sig efter gällande förhållanden? Det bestrides från deras
sida, som se en fara i all slags statlig verksamhet.
Om staten betalar avtalsenliga löner, kommer löneläget att
fastlåsas, men en justering av åtminstone vissa topplöner måste anses
som en ofrånkomlig nödvändighet, menar man. Behöver staten lägga
sig i detta? Alldeles klart synes det åtminstone icke vara. Det
ligger väl fortfarande i de enskilda arbetsgivarnas hand att på vanligt
sätt komma överens om lönenivån med sina arbetare. Misslyckas
man, står konfliktvägen öppen. Den rekommenderas icke därför.
Men om konflikt utbryter, torde de statliga arbetena också komma
att inställas, bortsett från extrema fall. Först då överenskommelse
om nytt avtal träffats, är staten i stånd att följa detta avtal, men
icke då avtal icke finnes. Att arbetarparten sedan genom att i större
utsträckning ha tillgång till arbete genom de statliga arbetenas
förekomst kan ha fått en större motståndskraft, eftersom arbetslösheten
varit mindre under den tid, som föregått avtalsuppsägning, skall
visserligen icke förnekas. Men det är ju just meningen att skaffa
arbete. Så långt hjälper staten de arbetslösa och med full avsikt.
Ungefär samma resonemang torde kunna föras i fråga om
arbetstiden. Det borde väl kunna vara rimligt, att man vid de statliga
arbetena i rimlig utsträckning rättar sig efter förhållandena inom de
enskilda företagen. Arbetar man med inskränkt arbetstid, torde detta
få ta sig uttryck också vid de allmänna arbetena. Att alla dessa
problem kunna bjuda på svårigheter att lösa, vill ingen förneka, men
att därför avstå från att söka lösa dem, vore icke att rekommendera.
FRÅGAN O<M ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRING måste i det
nuvarande läget komma i andra rummet. Den kan icke bringa någon
större lindring i de aktuella svårigheterna. Den är lika viktig för det.
Man borde väl vid detta laget ha fått klart för sig, att man på
ar-betarhåll icke tror, att en arbetslöshetsförsäkring kan avskaffa
arbetslösheten, men man borde då också ha kunnat komma till insikt
om att en dylik försäkring i många fall kan ha betydande fördelar.
Att en abnorm krissituation kan bli en försäkringsform övermäktig
gäller inte bara arbetslösheten. Därför förkastar man den icke. Det
är att hoppas, att det förslag, som kommer att framläggas, skall bli
behandlat med något större förståelse än som tidigare varit fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
