Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet 77
gandör för "kapitalteorin" har gjort en god insats att vrida
problemet rätt — åskådliggör detta förlopp med följande schema:1
År 1. År 2. År 3.
Total inkomstström ...................... 10 12 15
Därav till konsumtion................ 8 9 9
Därav till kapitalbildning............. 2 3 6
Kapitalbildningens acceleration är, då banan efter krisen blir fri
och loppet kan börja, ojämförligt mycket starkare än för
konsumtionen. Att så måste vara fallet borde egentligen vara tämligen
lättbegripligt för den som från det praktiska livet erinrar sig hur det
går till. Blir det ett stort överskott i ett företag, så är detta
överskott automatiskt kapitalägarens egendom. Även kapitalägaren kan
visserligen öka sin konsumtion och sålunda själv svara för att en
del går den vägen. Men dels orkar han relativt lite, dels är även
kapitalisten genomsnittligt ganska trög i ändringen av sina
konsumtionsvanor. Han sätter in det mesta som nyinvesterat kapital, för
att även detta i sin tur skall ge avkastning i form av ränta och
företagarvinst. Kort sagt: hela systemet är så beskaffat, att
kapitalets ökning liksom accelerationen i denna ökning sker automatiskt.
Konsumtionens ökning däremot sker endast i begränsad
omfattning automatiskt. Det kan visserligen ske i någon mån genom sänkt
pris på vissa produkter även under en uppåtgående konjunktur.
Allmän och genomgående prissänkning är ju dock icke något för den
uppåtgående konjunkturen vanligt fenomen. Till det karakteristiska
hör däremot viss lönestegring under uppgående konjunktur.
Förutsatt att lönestegringen icke neutraliseras av en likvärdig prishöjning,
vinnes där en viss ökning av konsumtionen. Men var och en som
har en aning om faktiska förhållanden, kan bilda sig en föreställning
om trögrörligheten och motståndet på detta håll, där varje fem
procents förhöjning skall tvingas och pressas fram, medan däremot
kapitalets växt går automatiskt genom att kapitalägarens andel till
stor del icke konsumeras utan lägges till kapitalet. (Vartill kommer
tillväxt genom skilda former av frivillig konsumtionsinskränkning,
sparbanksinsättningar, livförsäkringar o. s. v., som inte heller går
till småsmulor i det moderna samhället.)
1 Johan Åkerman: Ekonomiskt framåtskridande och ekonomiska kriser.
Kooperativa Förbundets förlag. S. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
