Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet 79
hårdnackat vägrar lyssna: om förbrukningen icke ökas i
motsvarande grad som produktionskapaciteten ökas, då blir ju den
överskjutande produktionskapaciteten dött kapital, förräntas icke
eftersom det icke fungerar och blir, praktiskt som teoretiskt, lika
värdelöst maskineri som om det icke funnes till. Termen "framtidsvaror"
i samband med kapitalbildningsteori kan lätt ge den föreställningen
— liksom även ovannämnda exempel textilvaror-textilmaskiner —
att det är de nyproducerade kapitalvarorna-maskinerna som stå
vackert och vänta på att framdeles komma i bruk när de gamla bli
utslitna, och att sålunda en livets tid väl ändock måste komma
även för detta "döda" kapital, vartefter det gamla maskineriet blir
utslitet och det nya tages i bruk. Det är ju dock inte så det går
till. I verkligheten är det i regel det nyaste och modernaste inslaget
i produktionsapparaten som i första hand fungerar, medan det är
det äldre, fastän alltjämt funktionsdugliga, sornl blir dött kapital
— med mycket ringa utsikt att någonsin bli levande!
Det må för övrigt understrykas, att en schematiserad abstrakt
framställning av förloppet och de bilder som användas för att stödja
en dylik farmställning ofrånkomligt måste göra ett visst våld på
verkligheten. Det blir något av samma ofullkomlighet som då man
söker framställa den runda och skrovliga jorden på en plan yta.
Att den förut beskrivna utvecklingen slutligen bringar maskineriet
i självlås — den företeelse som kallas kris — det beror sålunda
icke på den medvetna psykologiska faktorn att kapitalisten känner
sig alltmera osäker ju längre in i framtiden han tvingas att göra
sina beräkningar om efterfrågans utveckling och att riskerna bli mera
skrämmande, ju mera produktionskapaciteten vinner försprång
framför konsumtionen. Detta att riskerna ökas är en sak. Men vore det
bara framtidsriskerna det gällde kunde ju företagarna ändock
fortsätta på spekulation och hellre ta en visserligen osäker chans än en
säker och omedelbar förlust. Även om det i det abstrakta
nationalekonomiska resonemanget är en alltmera avlägsen framtid
kapitalisterna utvidga produktionsapparaten för, så söka dock de enskilda
företagarna var för sig att konkurrera till sig största möjliga del
av redan befintlig köpkraft. Ingen vill att hans fabrik och maskiner
ska vara den delen som står och väntar på framtiden! Men ju
flera och ju produktionskraftigare de företag bli, som konkurrera
om den aktuella marknaden, vilken endast växer sakta eller inte
växer alls, ju mera komma själva konkurrenskampens kostnader att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
