Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Kapitalbildningens roll i konjunkturförloppet. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Karl Fredriksson
mildare grad skapa ett djupare missmod än en kraftig skräll som
går fort över. Över huvud taget spela de psykologiska faktorerna
en oerhörd roll för det ekonomiska maskineriets funktion; därför
kan man aldrig komma till god kunskap genom att ensidigt stirra
på de logiskt-mekaniska sammanhangen.
Av nyss anförda skäl faller det sig svårt att genomföra eller ens
rekommendera passivitet från statens sida gent emot företagarnas
svårigheter, även då man är övertygad om, att det rent tekniskt
skulle betyda det snabbaste förloppet att låta krisen ha sin gång.
Med hänsyn till de psykologiska faktorernas irrationella natur är
det jämväl mycket svårt att göra några säkra beräkningar i den
aktuella frågan, huruvida utvidgad statlig verksamhet påskyndar
krisens övervinnande och inledningen av ett nytt uppsving. I
synnerhet måste sådana bedömningar bli osäkra, så länge statens
dispositioner icke gripa över mer än någon tiondedel av det hela. Det
är visst icke omöjligt att om staten tar i anspråk en tiondedel av
nationalinkomsten för egen företagsamhet, detta betyder ett
definitivt nettotillskott i den totala företagsamheten inom de närmaste
årens ram. Detta vet man dock icke, när man ej kan garantera, att
icke statens ingripande verkar i motsvarande grad hämmande på
företagsamheten inom de nio tiondedelar av näringslivet som staten
icke dirigerar.
I gynnsamt fall kan ingripande inom en liten del bli den
initialkraft, som sätter även de andra delarna i rörelse. I ogynnsamt fall
kan verkan bli den motsatta.
Det är förmodligen den starkaste ställningen att helt lämna
synpunkten om konjunkturstimulerande verkan åsido, då stora
offentliga arbeten motiveras. Dylika arbeten som ett alternativ av
statshjälp äro mer än tillräckligt motiverade redan därmed, att
människor måste leva även under depressionen. Sedan blir det en
andra-hands fråga, om det är lämpligt att ge människorna existensmedel
utan ersättning eller i form av ersättning för åt staten utfört
arbete. Att existensmedel ovillkorligen skall ges åt människorna, det
kan visserligen socialdemokratin ensam nödgas motivera i strid med
borgerliga motståndare. Men att existensmedlen ska ges just i
den form som arbetslön vid offentliga arbeten utgör — det kan
gärna de borgerliga också få hjälpa till att motivera, eftersom
anlitande av just denna form bör vara lika mycket i deras som i
socialdemokraternas intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
