Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Katastrofoptimism. Av Victor Svanberg. En romanöversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katastrof optimism 91
dom för stöld och arbetsanställning hos den ädelmodige bestulne.
Även denna bok bär grönt omslag som stimulerande magi.
Den som behöver flera och intensivare exempel på att hungerns
problem är det elementäraste, han bör läsa relationerna från
Londons East End i Mannen som du dödat av Gustaf Ericsson.
I en etsande scen på ett upptagningshem ser man livs levande
framför sig en rad typer ur den värld, där själ och kropp utan tvekan
offras för ett mål mat och en säng: man ljuger på sig brott, om
man inga gjort, man simulerar sjuk och man skär sig gapande sår.
Av önskan att hinna med mycket eller av något annat skäl har
författarens skildringar dock ofta blivit litet för snabba och abstrakta.
Hans huvudintresse har dessutom icke varit knutet vid själva den
fysiska fattigdomen utan vid dess verkan på en psykiskt utarmad man,
en av världskrigets cynism och världsfredens humbug i sitt innersta
jag uppriven svensk. Vi få se honom anlända till London för att
demonstrera sin desperation med ett bombattentat, få följa hans
kringirrande i människohavet; hur han grips av en sorts andlig
förlamning, finner attentatet meningslöst, finner all strävan
meningslös, försmår att söka arbete som väntar på honom, blir gående på
gatorna, hungrar, fryser, svimmar, livnär sig på att plocka tobak
och kol, och till sist når den stora resignationen, som på en gång
är ett mystiskt nirvana och en praktisk reverens för engelsk
hjälpsamhet. Eriget, som han velat bekämpa, var till inom honom själv,
tänker han, och sluter fred med tillvaron. Varje främling i en
storstad och helst i London torde ha genomlevt ungefär samma serie
av intryck, låt var i mindre sensationell skala. Dock måste jag
inlägga en gensaga mot den ericssonska främlingens sista
slutsats, att nöden i London är en naturprodukt att kritiklöst acceptera.
Engelsmännen må personligen vara aldrig så älskvärda och
mänskliga, deras samhällsordning är grym och omänsklig. Läran att "allt
som är, är rätt", har alltsedan industrialismens födelseår — sedan
Popes dagar — florerat i det överklassengland, som velat döva sitt
samvete över att East End fått uppstå och florera. Att också den
engelska underklassen lång tid godtagit "allt-är-rätt"-läran, har
berott dels på suggestion, dels på utmattning. Men en främling, som
ser och erkänner det miljonfaldiga eländet, borde kunna motstå
suggestionen och i stället för att kapitulera ropa ut över världen sin
protest mot ett samhällsskick, som satt proletariseringen i system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
