Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Litteratur - Bertrand Russell: Education and the social order
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 109
att på nästa generation ta igen ätt våld som övats mot en sjätv efter
samraa logik som pojken, som ursäktade sig för att han klådde upp en
mindre: »De stora klår mig, och jag klår de små. Det är väl inte mer än
rättvist.» Allt detta är ju bara gamla kända melodier. Men när Russell
vill ge exempel på hur en sådan frihet ska genomföras, brister logiken.
Det gäller hur man får lov att dra vissa gränser för friheten i fråga om
barnens vanliga begär att smutsa ner sig. »En stor del av den renlighet
man plågar barn med är inte betingad av hygieniska krav utan rent
snobberi hos föräldrarna.» Detta är ett avskyvärt tyranni, som hindrar bar-i
nen att göra en hel del av vad de gärtøla skulle göra. Från
hälsosynpunkt är det bra, att barnen äro rena två gånger om dagen, när de stiga
tipp på morgnarna och när de gå till sängs på kvällarna. Mellan dessa
båda plågsamma stunder ska de få rota omkring och utforska världen
isynnerhet dess smutsigare delar, förstöra sina kläder och torka sig i
ansiktet med sina smutsiga händer. Att beröva barnen dessa nöjen är
att minska deras initiativ, deras impuls att utforska och deras förvärv
av nyttiga härdande vanor. Men fastän smuts är så förtjusande, har
renligheten sin tid på morron och kväll som vi sett, och inte ens detta
bfc-gränsade utrymme åt den vinner man utan en hel del tvång’.» Nej,
säkert inte. Men varför detta riskfyllda tvång ska utövas just mornar och
kvällar och vid båda dessa tillfällen, då ettdera borde räcka till för
hygienens krav, finns tydligen ingen annan förklaring till än tradition;
eller, för att använda bokens terminologi, snobberi. Ur hygienisk
synpunkt är väl snarast det viktigaste att vara ren vid måltiderna.
Men för att ge en aning om Russells mer orginella synpunkter, låt
oss se vad han säger om propagandan i uppfostran. Den emotionella
propagandan är den farligaste, menar han, för den kan lika lätt eller
lättare brukas för dåliga syften som för goda. Religion och patriotism
vädja till primitiva känslor och äro farliga för civilisationen. Kulturliv
i tätt befolkade områden hindrar de primitiva känslorna att ta sig
utlopp. Folk ha då ett tillbakaträngt begär efter det primitiva, ett slags
dunkel längtan, som den emotionella propagandan tar sikte på och
utlöser i krig och religiositet. Det är därför människor vid krigsutbrott
visa en förtjusning, som är lik den en annars stillsam människa visar,
när han blir kär. Också hos till synes rationella människor,
internationalister och fritänkare, finns under den medvetna ytan minaien av den
propaganda de i en tidig ålder utsatts för. När de bli patrioter och
religiösa vid krigs- eller dödsfara, är det väl delvis en naturlig följd av
rädsla, men den skulle inte ha något så respektabelt att gömma sig
bakom som kärlek till fosterland och Gud, om inte denna propaganda
funnits till.
För att härda de unga mot en propaganda, som man inte kan
förhindra, finns det inget bättre medel, menar Rusell, än att utsätta dem
för olika slag därav. Han föreslår, att de i rafctøon ska få höra t. ex.
måndagar om kommunismen omväxlande av en sovjetrepresentant och
Winston Churchill, tisdagar om Indien av Gandhi och vicekonungen,
onsdagar om kristendom av Stalin och ärkebiskopen av Canterbury o. s. v,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
