Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 30 jan. 1933 - Litteratur - Bertrand Russell: Education and the social order - Sven Barthel: På väg till Colón. Arvid Höijer: Hundar i Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge upphov till ekonomiska svårigheter. På grund av arbetslöshet och
protektionism komma praktiska män överens om, att allas arbete gör
alla fattigare, så att det är en välgärning mot samhället att hålla någon
del därav borta från produktivt arbete. Och därför menar man, att vi
alla bleve rikare om barnen höllos i skolan längre.»
Samma bistra ironi vore berättigad ifråga om försöken att i möjligaste
mån hålla kvinnorna borta från arbetsmarknaden, oavsett hur deras
arbetsförmåga i stället användes. Det är bara i Ryssland som man är befriad
från dessa problem. Det verkliga skälet till, att man i England inte
höjer skolåldern anser Russell vara, att man inte kan komma överens om,
vilket slag av fördomar man ska ge de unga med ut i livet. Så talar
en alltigenom rationell människa och om han också talar i tongångar^
som man tycker sig ha hört förr, hör man honörn gärna på nytt. Hans
salt har inte mistat sin sälta. E. W.
Sven Barthel; På väg till Colon. 111. Bonniers. 211 sid. Kr. 7:50.
Arvid Höijer: Hundar i Argentina. Hökerbergs. 207 sid. Kr. 5:75.
Det är Sydamerika, som skildras i dessa båda böcker, men sett från
olika synvinklar. Karaktären hos de båda böckerna är helt olika.
Barthel är turisten, som gör strandhugg i Brasilien, tvärar Argentina och
färdas längs västkusten upp till Panamakanalen, medan Höijer är
emigranten, som söker jobb, likgiltigt av vilket slag, i nybyggarlandet
Argentina. Turistens intryck kunna vara av värde, den platssökande
emigrantens ha kanske större betydelse icke minst för dem, som själva
eventuellt fundera på att söka sin lycka i samma trakter. Barthel har en viss
förmåga att underhållande och trevligt tala om sina färder och man får
visst en hel del upplysningar om hur livet leves där nere, men till
väsentliga delar är boken dock mera en resenärs ofta tämligen
personliga bekymmer. Däremot kan man inte undgå att hos Höijer få veta hur
en vinddriven europé har att motse sina första månader i qü nytt land.
Det är uppenbarligen hårt arbete under ovana förhållanden och icke
alltid i sällskap med guds bästa barn. Det är livet på en bJoskapsfarm,
fårklippningens vedermödor och det slutliga hamnandet på ett mejeri,
allt avbrutet av arbetslöshetsperioder, som skildras. Boken är inte bara
underhållslitteratur utan har annat och mera bestående värde därjämte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
