Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, 5 mars 1933
- Litteratur
- Per Lindberg: Kring ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Per Lindberg: Kring ridån. Bonnier. Kr. 7:50.
Per Lindbergs teaterbok Kring ridån spänner ut över ett material
som skulle kunna fylla volymer. Han har inte begränsat sig endast till
en isolerad regi-historia utan också sträckt sig ut över hela den moderna*
dramatiken, som han ser i dess växelverkan med de sceniska formerna.
Det måste betecknas som en alldeles avgjord förtjänst, att Lindberg sökt
få med även något av dramats utveckling och överhuvudtaget sökt
åstadkomma en så allsidig bild av teaterlivet som möjligt. Företaget har i
stort sett lyckats förunderligt bra. Naturligtvis är det endast expressiva;
glimtar som författaren lyckas fånga av teaterlandskapet i alla olika
länder som den snabba rundresan berör. Som guide är emellertid Lindberg
ovanligt intressant och givande. Han berättar starkt personligt. Stilen
är snabb och slagkraftig, uddig och paradoxal samt uppburen av en
entusiasmens värme som verkar frisk och välgörande i teaterns tristess
anno 1932. Tonen är raljant, anekdotisk, agiterande eller saklig.
Lindberg verkar stimulerande inte minst därför att han med sin
reformatoriska tvärsäkerhet, sitt predikarhumör, sin frenetiska nedslaktning av vissa
former och företeelser väcker opposition. Det måste i detta
sammanhang erkännas, att Lindberg är betydligt mycket mera medryckande då
han talar om eller agiterar sig het för modernism och nya idéer av olika
slag, än då han som regissör skall sätta sin teaterestetik i scen. På
scenen kommer formlerna till korta, paradoxerna blir slag för örat och de nya
idéerna begränsar sig till påhitt och hugskott som brukar mer distrahera
än suggerera. Per Lindbergs en smula flåsande och tungfotade
scenfantasi rår ofta nog inte riktigt på det sceniska mjaterialet.
I Kring ridån fäster man sig framför allt vid de rena stilanalyserna,
där författaren i korta, exakta och expressiva satser skulpterar fram detl
karakteristiska i en teaterperiod och lyckas fånga en forms eller stils hela
innebörd och atmosfäriska mening. Elegant och träffsäkert ritar
Lindberg upp hela den böljande utvecklingskurvan genom de senaste 50 årens
teaterliv mellan realism och romantik. Som utgångspunkt står den sceniska
naturalismen (Ibsen, Strindberg, Zola). Som slutpunkt den nya
orienteringen mot en mera slagkraftig, starkt accentuerad, intensiv realism med!
social färg och bottnande i en förtätad livskänsla. På vissa punkter har
Lindberg otvivelaktigt inte orkat med det hart när heroiska arbetet att
lyfta upp det överväldigande rika materialet till ett översiktligt plan med
stora linjer. Framställningen av den tyska 20-talsteatern t. ex. har blivit
fullständigt planlös och fragmentarisk. Här sker dessutom en stundom
oresonlig undervärdering av en teaterepok, som dock var en glanstid för*
tysk teater med framför allt regi- och skådespelarprestationer av grandiosa
jniått. Ernst Toller, som med sina ångestgripande skådespel skarpare än
någon annan avspeglat och gestaltat tysk efterkrigsmentalitet och
överhuvudtaget tidens sönderrivna och förvridna ansikte, avspisas med några
få, tämligen intetsägande rader. Den nya sociala strömningen i tysk teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0167.html