Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 5 mars 1933 - Litteratur - Per Lindberg: Kring ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Litteratur
får man överhuvudtaget inte något riktigt grepp på såsom Lindberg från
estetiska och litterära utgångspunkter ser på saken. f
Den villrådighet och tvekan, som just nu är karakteristisk för
teatersituationen över hela världen under depressionens gastkramning, kommer
också till uttryck hos Lindberg. Något konstnärligt program trumfac
Lindberg denna gång inte fram och det är med stor försiktighet han,
överhuvudtaget yttrar sig om de framtida riktlinjerna för den
konstnärliga utvecklingen. Karakteristisk för situationen är också Lindbergs
påtagliga försök att från sina litterärt-konstnärliga utgångspunkter
orientera sig i social riktning mot »teaterfunktionalismlen». D. v. s.: den
bärande positiva idé, som Lindberg tappert och med bestickande skärpa
kämpar för, är en ändamålsenlig och livsduglig teater, som står i kontakt
med tidens .kultursystem.
Denna teaterfunktionalism består emellertid vid närmare påseende
huvudsakligast av en frenetisk stormlöpning mot den föråldrade
teater-arkitekturen, vår tittskåpsteater — ett socialt-praktiskt problem i den mån:
frågan tas upp i samband med de stora organisatoriska
problemkomplexen och en estetisk-formal fråga i den mån huvudvikten läggs på
scenens gestaltning i förhållande till åskådarrummet. Idealformen som
föresvävar blir närmast arenan, en form som Lindberg funnit
förverkligad i Berlins magnifika Grosses Schauspielhaus, där Reinhardt under sina
glansdagar ville skapa en klasslös litterär folkteater och spelade några:
föreställningar klassiker. Med all respekt för det ärliga i detta sökande;
efter en fullt funktionell och »tidsenlig» teaterarkitektur måste det
bestämt sägas ifrån, att detta envisa teoretiserande kring
teaterbyggnadsfrågan är en föga fruktbar form av teaterfunktionalism, som dock i första
rummet måste sysselsätta sig med de stora problemkomplexen av
organisatoriskt slag, bland vilka byggnadsfrågan endast ingår sctøn en del.
Lindberg glömmer i sina abstrakta resonemang att den ändamålsenliga;
teater vi är på jakt efter måste realiseras i stort sett inom rømen avs
den redan förefintliga teaterarkitekturen, eftersom man inte lika lätt
byter teaterbyggnadsform som dekorations- eller belysningssystem. Ett
typiskt utslag för Lindbergs verklighetsfrämmande funktionalism är hans
omnämnande vitt och brett av Romain Rollands storstilade men ack så
fantastiska projekt vid början av 1900-talet om en litterär folkteater i
arena-format, medan i samma kapitel det stora, i verklighet omsatta,
folkteaterprojektet i Tyskland, folkteaterrörelsen, avspisas med några få
rader. Månne denna rörelse betraktas som oväsentlig och ofunktionel!
därför att Berlins stora folkscen vid Bülowsplatz är byggd med
radsystem ?
Summa: sökandet efter en ny teaterarkitektur får på inga villkor
bli den dominerande frågan vid realiserandet av den ändamålsenliga
teaterkulturen utan måste helt underordnas och bottna i ett sökande efter
nya organisationsformer, som kan möjliggöra en planmässig utbyggnad
av te äter ku Itu ren över hela samhället omfattande alla samhällsklasser
och alla geografiska områden och med ett rationellt utnyttjande av alla\
tillgängliga krafter och medel. Teaterfunktionalismen måste i första hand
vara en teaterpolitisk, organisatorisk fråga. il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
