Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - In- och utrikes 31. 3. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 179
användes, skola ha avtalsenliga löner? Det är svårt att fatta med
vilken rätt man anser sig kunna draga en dylik gräns.
ARBETSTIDEN synes däremot riktigt kunna begränsas till högst
40 timmar i veckan. Ett motsatt förfarande skulle innebära, att på
en ort, där en dylik minskning av arbetstiden ägt rum inom det
enskilda näringslivet, staten genom sitt bidrag skulle möjliggöra
avsevärt bättre anställningsvillkor utan att de enskilda därför sattes i ett
åtminstone omedelbart bättre läge, och risk skulle därför föreligga
att de allmänna arbetena skulle dra arbetskraft från andra delar av
produktionen, vilket icke är meningen. Det synes vara riktigt, att
hänsyn vid arbetstidens bestämmande i största utsträckning skall
tagas till de lokala omständigheterna.
OM VÅRA FÖRESLAGNA ALLMÄNNA ARBETEN ha utsikt
att bli av riksdagen godkända står ännu i vida fältet. Man må
emellertid ha rätt att finna det underligt, om det icke också hos oss skulle
väckas en förståelse för deras nödvändighet. Det råder nämligen icke
längre något tvivel om att den engelska opinionen allt enhälligare
lutar åt den meningen att någon annan utväg ur krisen över huvud
icke gives. I Amerika har man icke så mycket diskuterat, ty det
har händelsernas snabba lopp icke medgivit, sedan den tid kom, då
det överhuvud kunde löna sig att diskutera olika möjligheter, vilket
under den hooverska regimen icke var fallet.
Bankkrisen och den akuta risken tvingade till omedelbara
åtgärder, först och främst för att åter ge folk möjlighet att leva sitt
dagliga liv och därnäst för att ge anvisning på den väg, som kunde anses
framkomlig. Man valde de allmänna arbetena såsom den ur
inflatorisk synpunkt minst riskfyllda vägen men samtidigt den som kunde
verksamt bidraga till ökad sysselsättning och föranleda prisstegring.
Någon närmare motivering har ännu icke synts till — om den nu
finns — men att det gäller ganska betydande belopp torde man kunna
utgå ifrån, eftersom det talas om miljarder dollars och samtidigt
säges att hur många är ännu icke avgjort. Beloppen skaffas genom lån.
ÄR ICKE DETTA EN FARLIG VÄG? Staterna ha redan en
sådan skuldbörda att en ökning icke i onödan bör ifrågakomma.
Särskilt Amerikas budget har varit obalanserad de sista åren och vad
som först och främst kunde krävas vore åstadkommande av balans.
Detsamma gäller i viss utsträckning om England. Där har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
