Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - In- och utrikes 31. 3. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 In- och utrikes
visserligen haft balanserad budget, men har oerhörda skulder och
mycket tunga skatter. Hos oss är det bättre. Vår nu löpande
budget var visserligen allt annat än balanserad, då hr Hamrin lämnade
den ifrån sig, men genom tilläggsbudgeten kan man förmoda att detta
rättats till, och våra skulder äro relativt måttliga.
Det kan så tyckas, som om ökad skuldsättning nu icke borde vara
att rekommendera. Det är dock vad man gör på kunnigt och
ansvarigt håll. Man resonerar så, att om staten skall med tillgängliga
möjligheter balansera budgeten, så måste detta medföra antingen
nedskärning av alla utgifter, även nödiga och nyttiga, eller också en
ytterligare skärpning av en redan hård beskattning, vilken icke kan
bäras utan att skada näringslivet och undandra det kapital. Läget
kan endast bli värre och utsikterna mörkare att också nästa år och
nästa år igen uppnå balans.
Sätter man däremot i gång arbeten och dessa verka stimulerande
på andra icke direkt berörda näringsgrenar, så vinner man därigenom
ökad sysselsättning och alltså minskade arbetslöshetsunderstöd.
Dessutom vinner man att nationalinkomsten stiger minst i samma takt
som utgifterna och förmodligen långt snabbare. Stiger den, stiger
också förmågan att bära skatter. De komma att flyta rikligare,,
särskilt om de kunna i någon mån sänkas, och staten får på så sätt
direkt igen en mycket stor del av de gjorda utläggen, bortsett från
de goda verkningar, som icke kunna direkt i pengar uppskattas.
BALANS I BUDGETEN är över huvud taget endast möjlig att
uppnå på den vägen, att man ökar folkets inkomst, sätter sysslolöst
kapital och sysslolös arbetskraft i arbete. Om det genom att
kostnaden täckes genom skatter skulle trycka näringslivet, så medför det
däremot om kostnaden täckes genom lån, inga dylika olägenheter, ty
det är kapital, som nu icke kan finna sysselsättning, som skulle tagas
i bruk. Det bör således icke minst ligga i kapitalägarens intresse, att
staten tar en målmedveten ledning. Man kan icke betrakta frågan
om budgetens balansering endast ur ett enda års synvinkel, utan man
bör och måste göra en överblick över en längre tidrymd.
Synpunkterna äro visst inte nya, men det är glädjande, att de hävdas med
sådan kraft just nu och att de uppenbarligen accepteras av både det
praktiska livets och politikens män. Icke hos oss för all del — man
läse endast hr Marcus Wallenbergs lamentationer inför försöken att
skaffa folket arbete — men väl på andra håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
