Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - Vad lär oss Tyskland? Av Valter Åman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamt med de medborgare, som icke äro enrollerade i rörelsen, så
hade den utan tvivel också blivit en sektföreteelse. Att den svenska
socialdemokratin genom att ta hänsyn till andras svårigheter och
önskemål, genom sitt mod att dela ansvaret för landet och dess
medborgares välbefinnande skaffat sig en stark ställning står utom varje
tvivel. Toleransen är lika nödvändig för en god politisk utveckling,
som den är nödvändig för ett gott förhållande mellan enskilda
individer. Härmed är inte sagt, att man tolererar vad som helst och
allra minst bör någon tolerans komma ifråga mot element, som
förklarat, demokratin krig.
Om svensk socialdemokrati icke vill se sin utvecklingslinje bruten,
måste den hålla på sina gamla principer. Den måste fortsätta sin
verksamhet under parollen: Allas medverkan till allas bästa! Därvid
bör den, såsom vår nuvarande statsminister en gång uttryckte det,
se till "att de sämst ställda grupperna hjälpas först". En fortsatt
förstärkning av den socialdemokratiska rörelsens ställning kan endast
ske genom att medborgarskikt, som ännu ställa sig utanför den
egentliga arbetarrörelsen, ryckas med och intresseras för rörelsens ideal
och idéer, vilka icke äro knutna till vissa yrkesgrupper. Den s. k.
medelklassen, som i stor utsträckning reellt icke är någon medelklass,
måste intresseras för de samhällsuppgifter, som den har gemensamt
med arbetarrörelsen. Den utveckling, som dessa s. k.
medelklassgruppers fackorganisationer undergått, ger vid handen, att detta
intresse kan väckas. Men då gäller det också för arbetarrörelsen att
uppträda på ett sådant sätt, att dessa politiskt desorienterade grupper
icke oroas genom en för dem främmande "radikalism", som tar sig
uttryck i en svårfattlig och hetsig terminologi. Enkelt och
lättfattligt böra dessa medborgare göras bekanta med de stora gemensamma
samhällsuppgifterna och tongångar i tjänstemannapressen (se nr 3
1933 av Industritjänstemannen) visa att man redan börjar vakna till
insikt om sina samhällsplikter. Men om denna medelklass orienterar
sig åt höger när den aktiviseras politiskt? Risken härför är mycket
ringa. Socialdemokratins sakligt starka ställning, bärigheten i dess
idéer och den ofrånkomliga sociala och ekonomiska
intressegemenskapen mellan arbetare och tjänstemän behöver icke väcka farhågor.
Grundförutsättningen för ett samgående mellan tjänstemän och
arbetare finns sålunda, men det beror på socialdemokratins politiska
gärning och dess propagandametoder, om man skall lyckas bygga
något på denna grund. Medelklassen, som i Tyskland delvis
rekryterat de nazistiska organisationerna, behöver sålunda icke à priori vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
