- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofemte årgången. 1933 /
205

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - Kvinnor med vilja. Av Victor Svanberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycke till mötes och säger om hela denna flammande kvinnobok:
"Det är rättvist ibland att vara orättvis."

Nog föredrar åtminstone jag Elin Wägners orättvisa mot männen
framför den rättvisa, som Vera von Kræmer tror sig skipa i
Vägen till min vän. Av hjältinnan Marie-Louise, som vid starten är
en bortskämd så kallad självförsörjande ung flicka, göres steg för
steg en trogen, en ödmjuk och en med hemsysslor förnöjd hustru.
Temat är ganska likt det som mot åttio-talets slut Ernst Ahlgren
behandlade i "Fru Marianne", och den nya varianten kan i ännu
högre grad än sin föregångare uppfattas som ett ja till kvinnlig
underkastelse och ett nej till kvinnans frigörelse. Ty under det
Marianne blir omvänd till hemarbete från lyx allena, blir
Marie-Louise omvänd från N. K.-plats jämte lyxen. Det har icke lyckats
författarinnan — även om det varit hennes avsikt — att begränsa sin
satir till en kvinnotyp som kunde kallas parasit på emancipationen:
den hemmaförsörjda flickan som har plats för att få pengar till
puder och frihet till flirt.

Elsa i Anna-Lenah Elgströms Elsa och kärleken för
tanken till en annan romanfigur hos kvinnoemancipationens svenska
tragedienne, Ernst Ahlgren. Elsa är liksom Selma i Pengar en
käck och djärv ung trotserska, men under det Selma länge måste
offra sin personlighet på hemmets skenheliga altare, blir Elsa efter
en kort skärseld fri ur omsorger och offer — dem hon för en tid
själv uppsökt vid sin förkomne faders sida — och får resa sitt yrke,
sitt kall till mötes. Jämförelsen mellan de båda romanfigurerna
ger måttet på ett halvt sekels sociala och ideella utveckling.

Vilken 1800-talets blåstrumpa skulle drömt sig i situationen i
Eva Bergs Ungt äktenskap, där hustrun samtidigt studerar och
är gift, sköter hemmet och har plats? För att göra hennes
erfarenheter ännu rikare, utrustas hon även med ett äktenskapsbrott, varur
hon dock återvänder med fördjupad kärlek till sin sjuka man.

Så mycken styrka hos det förr så svaga könet är, om inte osann,
så i alla fall osannolik. Ingen man rår med så mycket, och även
om kvinnan just under övergångstiden från slaveri till frihet
spänner sina krafter till det övermänskliga, torde varken samhälle eller
litteratur må väl av att odla så överspända fenomen.

Kamrathustru av Dagmar Edqvist snuddar vid samma
problem: mannen (malariasjuk afrikaingenjör) försörjd av hustrun
(biblioteksamanuens), men låter mannen avböja det arrangemanget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free