Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 31 mars 1933
- Litteratur
- Ellen Michelsen: 7 kvinnor ur den ryska revolutionens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
Ellen Michelsen: 7 kvinnor ur den ryska revolutionens historia. Axel
Holmströms förlag. Kr. 5:75.
Om det är något man finner förvånande i utvecklingen i våra dagars
Ryssland, så är det den ryska kvinnan. Hur har det varit möjligt detta
språng från medeltidspatriarkaliskt hemliv direkt ut i det ekonomiska och
politiska livet som mannens kamrat utan att hon alldeles tappat balansen?
Ellen Michelsens bok »Sju kvinnor ur den ryska revolutionens historia»
ger kanske en antydning därom på samma gång som den visar oss sju
fängslande för att inte säga fascinerande ryska kvinnogestalter. Det är
kvinnor, alla ur de högre samhällsklasserna, godsägare- och
ämbetsmannafamiljer, som lämna sina hem, ibland hem där en despotisk far gör
livet svårt, men också lugna och behagliga hem, man och barn, för att,
drivna av sitt begär att hjälpa ett förtryckt folk, gå i landsflykt för att
få studera, sluta sig till hemliga föreningar, utföra vanskliga uppdrag
och attentat, bli arresterade, deporterade eller livstidsfångar eller sluta
på schavotten, alla utan att tveka och utan att ångra. Flera av dem ha
fått uppleva revolutionen, Lenins hustru, Krupskaja, och Alexandra
Kollontay också arbeta i dess tjänst. Följer man dessa kvinnors vanskliga väg
från 60-, 70-talens terrorism fram till våra dar, finner man, att det som
nu slår en som revolutionens kanske mest radikala och hoppfulla drag,
det klara kravet på en ekonomisk självständighet för kvinnan, låg
anteciperat i reaktionen mot det patriarkaliska förtrycket redan i de första;
frihetskämparnas liv och uttalat i det sociala program, som redan på 60-,
70-talet säges ha varit dessa kvinnors: krig mot äktenskapet, uppror mot
privatlivets alla husgudar likaväl som mot kyrka och egendom. I vilket
västerländskt land hörde man på den tiden någon röst för så radikala
steg? Det är kanske inte så märkvärdigt, om våra dagars ryska kvinna
efter årtionden av sådan propaganda genom ord och gärning så naturligt
som nu tycks ske både får sin plats och fyller den i såväl sovjeter som
på arbetsplatserna. Ellen Michelsen räknar med, att George Sand som
lästes ivrigt i Ryssland, spelat en viss roll för dessa förstas frihetskrav
och att den ortodoxa kyrkan aldrig fått samma grepp över kvinnorna som
den katolska.
Hon har med ömhet målat för oss bilden av dessa sena tiders amazoner,
som fingo offra så mycket för att bli i stånd att spänna bågen mot
reaktionen, från den unga Sofja Bardina, revolutionsrörelsens mystiker som
hon kallar henne, fram till Alexandra Kollontay, som man skulle vilja kalla
en kvinnoemancipationens teoretiker. Det är bilder som äro värda att
målas: den gamla oböjliga »revolutionens mormor» Katherine
Breschkowsky, Vera Figners dystert rena drag, Vera Zasulitsch, som med
revolvern under kappan spontant går sin ensamma väg att hämnas och
hejda övergrepp mot fångna revolutionärer, Sofja Perovskij, som
dirigerar kejsarmord utan att darra och går i döden utan att svikta. I en
tid då terrorn ostraffat och som det tycks ganska riskfritt, rasar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0213.html
