Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1933 - Händelser och spörsmål - Svastikans seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starka framgång just i Bajern. Man bör visserligen erinra sig, att
förbuden mot centrums tidningar och valmöten icke haglade lika1 tätt som
mot arbetarpartierna, men alldeles oberörda av de fascistiska metoderna
voro dock icke heller centrumpartierna.
Det lilla statspartiet, Tysklands gamla liberala parti, fick sin
representation mer än fördubblad. Det berodde dock icke på någon ökad
anslutning från väljarnas sida utan helt enkelt därpå att partiet nu valde
samman med socialdemokraterna, så att dess överskottsröster icke gingo till spillo.
Socialdemokraterna förlorade en man i riksdagen. Förlusten bland
väljarna uppgick till 75,000. Ser man till dessa siffror, kan man ha rätt
att konstatera, att partiet gjorde tit gott val, ett mycket gott val, ty det
var dock så, att all dess agitation var praktiskt taget förbjuden. Inga
tidningar, inga möten, inga valtryck voro tillåtna. Man kan dessutom
ha rätt antaga, att en genomgående press utövats på partiets gamla
väljare att nu icke längre stödja sitt parti, en press, som icke nödvändigtvis
behöver ha tagit terrorns former men som det oaktat kan ha varit
effektiv. Att likväl samla praktiskt taget samma antal väljare är ett
tecken på att stommen i partiet ännu står fast, vilket antagligen är mer
än nödvändigt under de kommande tiderna. Man kan icke undgå att
förmoda, att den omständigheten, att Braun dagen före valet reste till
Schweiz, kan ha menligt inverkat på de preussiska väljarna. Han var
dock den, som svarat för den socialdemokratiska politiken i Preussen.
Att trycket på väljarna varit starkt framgår också därav att
socialdemokraterna gjorde sina röstförluster i Preussen, där nazi hade de
största möjligheterna att tillämpa sina speciella metoder. I landets övriga
delar icke endast uteblev tillbakagången utan man kan t. o. m. anteckna
en icke obetydlig röstökning. Även i en del av de preussiska kretsarna
ökades antalet socialdemokratiska röster, såsom i Berlin och några av de
västtyska! kretsarna. Däremot är framgången, visserligen tämligen
blygsam men dock märkbar, konstant i Bajern, Sachsen, Württemberg, Baden,
Hessen.
Kommunisterna ha efter hela linjen gått tillbaka. Valkampen
inriktades huvudsakligen mot dem, deras ledare sutto fängslade, deras
rörelsefrihet var obefintlig. Sett ur den synpunkten är tillbakagången kanske inte
större än vad man kunde ha rätt att förutse. Trots allt omfatta de dock
fortfarande ungefär en åttondedel av samtliga avgivna röster och komma
som det tredje partiet i ordningen efter nazi och socialdemokraterna men
alltjämt före både centrum (utan bajerska folkpartiet) och svart-vitt-rött.
I den mån riksdagen får behålla någon rätt att avgöra frågor, är dess
fördelning på partier av betydelse. Sammanlagt äro valda 647
riksdagsmän. Vanlig enkel majoritet kräver 324 röster. Mer än så förfoga nazi
och de tysknationella över. De ha 340. För vissa beslut krävdes
emellertid enligt de gamla bestämmelserna två tredjedels majoritet, d. v. s.
nu 432. Kommunisterna äga ju emellertid ej rätt att utöva sitt
riksdagsmannauppdrag. Drar man från dem återstå 566. Två tredjedelar därav
utgör 378. Även med småpartierna kan man blott nå 349. Gentrums
hjälp är nödvändig, om formerna skola uppfyllas. Denna beräkning: är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
