Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Den svenska s. k. statssocialismen av i dag. Av Einar Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Einar Eriksson
hålla i minnet, att de statsdrivna företagen utom löner också
utbetala även till den stora, lägre personalen bidrag till de
pensionsbelopp, som åtminstone skydda de anställda från att, när
arbetsförmågan tryter, falla kommunerna till last. Som bekant är detta
icke fallet inom de flesta stora, enskilda företag, där man tack vare
detta kanske kan uppnå ett finansiellt gott resultat, vilket emellertid
sannolikt skulle te sig påvrare, omräknat i nationalekonomisk valuta.
Är det möjligen denna omsorg om de anställda efter
arbetsanställningens slut, som i kriticis ögon blir en anmärkningsanledning mot
statsdriften? Eller ondgör man sig i själ och hjärta över att
affärsverken under det allmännas egid ej ha en stab anställda med
kreugerdirektörslöner ? Ty det måste ju oförbehållsamt erkännas,
att i det avseendet är statsdriften klart distanserad av även realiter
rätt obskyra, enskilda företag.
Nej, säger man kanske i anständighetens namn, det är inte detta.
Om det också skulle vara så, att skattebetalaren icke får statsdriften
på debetsedeln, så uttages dock tribut av honom genom de höga och
godtyckligt avpassade avgifterna för verkens prestationer, de av
riksdag och regering fastställda taxorna, genmäler måhända
kritikern. Det är lätt att bringa upp stora inkomstsiffror, när man
saknar konkurrens och suveränt kan fixera priset på sina varor.
Att avge ett absolut omdöme rörande det rimliga eller orimliga i
trafikverkens taxor i stort sett torde vara svårt. Den obotfärdige
kan ju alltid, på vilken höjd taxorna än fixerades, helt löst påstå,
att de ändock äro för höga. En jämförelse med andra länders
järnvägs- och telefontrafiktaxor utvisar emellertid, att våra icke äro
högre utan alldeles tvärtom, i vissa avseenden högst väsentligt lägre.
Låt oss som jämförelseobjekt ta t. ex. telefonsamtalstaxorna. Och
låt oss jämföra priserna på hemmamarknaden med priserna hos de
stora, amerikanska telefonbolagen, som ju måste representera det
yppersta, vartill enskild industri- och trafikverksamhet kan nå. De
svenska telefonsamtalen säljas till en kostnad, betydligt understigande
den, som man i U. S. A. debiterar. Taxan här hemma är icke blott
någon aning lägre än den sistnämnda. Man kan räkna den
amerikanska i mångfalder av den svenska, i vissa fall är den fyra till
sex gånger så hög. Delvis — men endast till en liten del — är den
stora taxedifferensen i detta fall beroende på, att den s. k.
direkttrafiken (utan väntetid) är vanlig i U. S. A. Större
ledningsutrymmen bli nödvändiga med det ökade kapitalutlägg, som detta innebär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
