Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - In- och utrikes 30. 5. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 In- och utrikes
nationella. Han tyckes dock ha viljan att göra något, en vilja som
angenämt givit sig tillkänna på andra områden.
Betänkligare är Englands indolenta hållning, som emellertid nog
kan förklaras. Allt starkare krafter stödja oppositionen mot den
"nationella" regeringen, och man talar redan om ganska snara
nyval. Förtroendet sviktar till dess förmåga att åstadkomma en
varaktig förbättring. Det senaste exemplet är Snowdens bitande
angrepp på sin gamle vän och chef MacDonald. Spottar man på en
sten tillräckligt länge, blir den till slut våt, och det spottas flitigt i
England i dessa dagar.
MERA FRAMGÅNG HAR ENGLAND HAFT med sitt
nedrustningsförslag. Det såg ett tag ut, som om hela
nedrustningskonferensen ingenting annat hade att göra än att packa och resa
hem. Tysklands representant saboterade hela arbetet i full
konsekvens med den inom landet drivna antipacifismen. Så plötsligen
vänder sig situationen som genom ett trollslag. Roosevelts maning till
all världens statsmän att ta sitt förnuft tillfånga hade den första
och omedelbara följden, att Hitler deklarerade sin anslutning till
Roosevelts maning. Sällan har väl en omsvängning gjorts så
radikalt och den följdes dessutom omedelbart av att det tyska
sabotaget i Genève upphörde.
Det behöver inte fördöljas, att denna Hitlers hållning inbringade
honom applåder från alla läger i England. Man konstaterade, att
han var någonting mera än agitator, och den berömmelsens
tillfredsställelse kan man unna en diktator, som nödgas falla undan för
världssamvetet. Saken är av för stor vikt för att man skulle ha
rätt att misstro hans ärliga uppsåt. Det är bättre att acceptera det
nya läget och göra det bästa möjliga därav. De övriga makterna
ha ordet och det måste tyvärr konstateras, att Frankrike icke ändrat
sinnelag, vilket kanske också vore för mycket begärt, sedan landet
under femton år ihärdigt givit uttryck för sin fruktan för ett åter
mäktigt Tyskland. Det är förklarligt, om man är mindre villig än
någonsin att se landet mäktigt under diktaturens styre, men det
måste, som någon sagt, finnas en gräns också för rädslan. Några
ytterligare garantier från de forna allierade än vad som
nedrustning i sig själv kan ge, lär Frankrike näppeligen kunna räkna på.
OM TYSKLAND I FRÅGA OM RUSTNINGAR tills vidare
tagit skeden i vacker hand, frodas däremot diktaturen i oförminskad
blomstring på andra områden. Väl äro judeförföljelserna i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
