Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslöshet och santhäUssolidaritet 285
s!g, att vårt sunda bondförstånd i detta fall leder oss på villospår.
Det är tydligt att om man vill förstå de ekonomiska problemen,
så kan man ingalunda utgå ifrån vad som synes vara självklart,
vårt omdöme är uppenbarligen på något sätt förvillat genom
fördomar och vana att se på de ekonomiska problemen under den
synvinkel som gällde för uppåtgående konjunkturer.
Vid ett stationärt tillstånd och i allmänhet när
konjunkturstegringen hämmas kommer alltså en ny ekonomisk faktor till som man
lärt sig att inte alls taga hänsyn till vid rent ekonomiska betraktelser,
och denna utelämnade ekonomiska faktor är människan själv i
egenskap av konsument. Den politiska ekonomin sysslar vetenskapligt
med ekonomiska s. k. "naturlagar" och tillbakavisar sådana rent
"ovetenskapliga" hänsyn, som de moraliska synpunkterna påfordra,
d. v. s. hänsynen just till medmänniskorna i deras egenskap av
konsumenter.
I det behandlade fallet har tydligt och klart bevisats, att
konsumenten är en ekonomisk faktor av den största vikt att räkna med.
Alla ekonomiska beräkningar måste därför göras om från början,
och en ny grund måste läggas för hela nationalekonomin. Den gamla
liberalistiska nationalekonomin var anpassad för det s. k.
"kapitalistsamhället", och detta endast under förutsättning av starkt
uppåtgående konjunkturer.
Låtom oss nu gå ett steg vidare i vårt behandlade problem. Vi
vilja nu se litet närmare på den enda utväg som skulle kunna rädda
samhället från ruin. Denna utväg bestod i att samtliga arbetsgivare
avstode från all tanke på att dra någon ekonomisk vinst för egen
del av uppfinningen och bibehölle alla arbetare med samma lön men
med kortare arbetstid. Tyvärr står nu inte ens den utvägen till
räddning öppen, om den fria konkurrensen skall råda — i det
föregående hade vi inte tagit den med i betraktande.
Det står nämligen var och en fritt att sätta upp en konkurrerande
fabrik till en arbetsgivare, som har att försörja en hop överflödiga
arbetare. Konkurrenten har ingen sådan försörjningsplikt och kan
därför sälja sina fabrikat billigare än den andre, som alltså genom
konkurrensen blir tvingad att kasta ut sina överflödiga arbetare på
gatan eller slå igen. Häremot kan visserligen anmärkas, att
arbetarna genom sina sammanslutningar kunna tvinga den nye
konkurrenten att hålla samma förkortade arbetstid som de gamla
arbetsgivarna, men denna anmärkning har ingenting att göra med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
