- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofemte årgången. 1933 /
288

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 Henrik Petrini

s. k. privategendom till individerna med nyttjanderätt under de
villkor och i den utsträckning, som samhället finner lämpligt.

De missförhållanden, vartill en ensidig privatekonomisk syn på
tingen lett, har samhället, som nämnts, rättat till genom
inskränkningar i den privata äganderätten, vilka med den nya aspekten på
äganderätten måste betraktas som helt nyttiga och naturliga, medan
de eljest måste väcka ovilja såsom ohemula ingrepp i människans
innersta fri- och rättigheter. Instinktivt har den sociala synpunkten
på äganderätten stundom anlagts, såsom då man från religiös
synpunkt betraktar egendomen såsom ett lån av Gud. Från social
synpunkt är egendomen ett lån av samhället.

Nu frågas: hur långt sträcker sig samhällets rätt Över egendomen r
Härpå har erfarenheten frän krigstiden givit ett otvetydigt svar.
för nutida rättsuppfattning ges ingen gräns för samhällets rätt över
den s. k. privata egendomen. Då voro alla likaberättigade till livets
nödtorft, konungen fick inte en brödbit mer än grovarbetaren.

Så har det varit i alla tider. Fordom rådde samhället,
representerat av konungen, över medborgarens liv och egendom. Och även
nu är var och en skyldig att offra sitt liv för fosterlandet. Hur
mycket mer är han då icke skyldig att i nödtider offra sin egendom
för samhällets välfärd! Men sant är att denna samhällsinstinkt inte
på länge hade framträtt så kraftigt som under kriget. Den är ännu
mera utvecklad hos andra samhällsbyggande varelser. Så är hos
myrorna inte ens den förtärda födan i säkerhet som individens
privategendom. Myran är nämligen så inrättad, att hon kan kasta upp
den nyss förtärda honungen och ge den åt en svältande kamrat.

Samhällsinstinkten visar sig sålunda här i respekten för
medmänniskornas rätt till livets nödtorft. Det är denna instinkt som drivit
människorna att idka s. k. välgörenhet, men sedan urminnes tider
fattas den också hos alla folk som en plikt, gästvänskapsplikten. Den
utgör även bakgrunden för moralbuden i alla religioner, och det är
den som ger en religion dess bestående värde. Vad vore väl
kristendomen utan bergspredikan? I vår tid är arbeslöshetshjalpen att fatta
som en yttring av samhällets medvetande om sin egen plikt i samma
hänseende.

Varken detta understöd eller fattigvården är att fatta som en
"nåd", utan denna hjälp bör ses från synpunkten av att den är en
plikt för samhället och en rättighet för understödstagaren. Ja, enligt
vad vi sett angående den privatekonomi ska paradoxen, så är arbets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free