Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 6, 30 maj 1933
- Hitlers ungdomsår. Av Arnold Ljungdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HITLERS UNGDOMSÅR
Av ARNOLD LJUNGDAL.
"Staten är sitt eget ändamål. Statens upprätthållande är sitt eget
ändamål. Statens upprätthållande tjänar arméns upprätthållande.
Arméns upprätthållande tjänar staten, men armén är i sin tur sitt
eget ändamål. För den folkliga tanken är staten ett medel, inte ett
ändamål. Att garantera detta problem är statens uppgift."
Den man som har producerat ovanstående sinnessvaga tirad är
ingen stackars dåre som lider av manisk idéflykt, utan det tyska
rikets nuvarande kansler, den "nationella revolutionens" obestridde
ledare och diktator — Adolf Hitler. Och lägg märke till att citatet
i fråga ingalunda är produkten av någon illvillig "marxistisk"
förvrängning: det är tvärtom ett ordagrant stenografiskt referat av
Hitlers svar vid riksvärnsprocessen i Leipzig 1930 på domstolens
uppmaning att redogöra för sitt program.
Man kan fråga sig hur det är möjligt för en politiker att göra
sådana uttalanden utan att från alla håll mötas av ett skallande
hånskratt, som för framtiden gör honom omöjlig i nationens andliga liv.
Hur det är möjligt att han kan fortsätta att hypnotisera och fängsla
miljoner och åter miljoner fullvuxna tyska medborgare så att de
inte bara tror och litar på honom utan rent av ser upp till honom
som till en halvgud?
Det skulle vara en felaktig utgångspunkt om man ville söka svaret
på den frågan i något slags mystiska eller demoniska egenskaper
hos Hitler personligen. Alla som träffat "ledaren" är tvärtom
överens om att han varken som karaktär eller intellektuell begåvning
erbjuder några större djup att pejla. Problemet om hans inflytande
över massorna är därför heller inte ett psykologiskt utan ett
sociologiskt. Adolf Hitler är helt enkelt typen för den tyske småborgaren
med alla hans utmärkande kännetecken och klassfördomar: den
halvsmälta "idealismen", judehatet, militarismen, vördnaden inför
statsauktoriteten, den ända till vanvett stegrade nationella
självförhävelsen. I alla dessa för Hitler karakteristiska egenskaper kan den tyske
småborgaren utan svårighet känna igen sig själv, och hans larmande
beundran för ledaren uttrycker därför heller ingenting annat än
det stolta medvetandet att även jag, hr Schulze från München, är
en alldeles tusan till karl, vars själsliv ända in i minsta detalj
överensstämmer med den store nationelle förnyarens.
Och om man ser problemet Hitler utifrån denna synpunkt, så
lönar det sig otvivelaktigt också att titta litet närmare på mannen
själv. Den psykologiska förklaringen blir här en del av den
sociologiska. Lättast förmedlas väl bekantskapen genom studiet av Hitlers
självbiografiska arbete Min kamp, som också i huvudsak ligger till
grund för efterföljande framställning. Men dessförinnan ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0304.html
