Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Hitlers ungdomsår. Av Arnold Ljungdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fadern var en tulltjänsteman, som efter sin pensionering hade
köpt sig en bondgård vid Lambach. Hitler kallar den "ett gods".
Här växer gossen upp: "Vid denna tid bildades väl mina första
ideal. Det myckna omkringströvandet i det fria, den långa vägen
till skolan liksom det åtminstone för min mor bekymmersamma
umgänget med ytterst robusta pojkar medförde att jag utvecklade mig
till allt annat än kammarsittare ... Jag tror att jag redan nu
skolade min talarbegåvning i form av mer eller mindre hetsiga
diskussioner med mina kamrater. Jag hade blivit anförare för en liten
grupp..."
Den lille anföraren var naturligtvis ofrånkomlig i sammanhanget.
Det är ju på detta sätt som småborgaren alltifrån folkskolans
läsebok är van vid att läsa om de "stora männen". Det är en
lättillgänglig variation över temat om den framstående generalen som
"redan som barn" lekte med sabel eller om den rike köpmannen,
som i samma förhoppningsfulla ålder började samla byxknappar som
han sedermera sålde för att så småningom på detta sätt bli omätligt
rik och kunna hämta sin fattiga mor till sitt praktfulla slott. Det
är något som småborgaren förstår, det gör intryck. "Kan ni tänka
er: redan som barn —"
Men det blir ännu bättre. Den lille anföraren råkar över en
historia om fransk-tyska kriget. Man listar ut att han vid den
tidpunkten kan ha varit ungefär tio år gammal. Vad gör Hitler?
Läser han med feberheta kinder om de blodiga drabbningarna för
att sedan omsätta dem i lekar och slagsmål? Ingalunda —
Tysklands blivande politiske ledare ser djupare än så: ’Tör första gången
trängde sig, om också i oklar form, den frågan på mig vad det väl
fanns för skillnad mellan dessa tyskar och de som inte deltog i
drabbningarna. Varför var inte Österrike med i kriget? Varför
inte min far och alla de andra? Var inte vi tyskar precis som de?
Hörde vi då inte alla tillsammans? Detta problem började för första
gången sysselsätta min lilla hjärna..."
Den "oklarhet" som hade kännetecknat tioåringens första
funderingar över nationalitetsspörsmålet gav naturligtvis snart med sig,
och redan vid 13 års ålder är Hitler helt på det klara med de
djupare sammanhangen i den internationella politiken. Förtjänsten för
denna snabba utveckling tillkommer i första hand dåvarande läraren
i historia vid realskolan i Linz, dr Leopold Pötsch, vilken därmed
har fått sitt namn inskrivet i världshistorien. Man lyssne till
Hitler: "Konsten att läsa och att lära sig är här som överallt annars
att behålla det väsentliga och glömma det oväsentliga". Denna banala
anmärkning finner Hitler så epokgörande att han måste trycka den
med spärrad stil. Han fortsätter: "Kanske blev det avgörande för
hela mitt senare liv, att lyckan gav mig en historielärare, vilken som
få visste att tillämpa denna synpunkt vid undervisning och förhör.
Min dåvarande lärare, dr Leopold Pötsch vid realskolan i Linz,
förkroppsligade på ett verkligt idealiskt sätt detta krav." Tack vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
