Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 30 juni 1933 - In- och utrikes 30. 6. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 323
problemet om understöd åt oförskyllt arbetslösa. Det ena är
genom en arbetslöshetsförsäkring och det andra att samhället
erkänner som sin skyldighet att dra försorg om de av olyckan drabbade.
Det kan inte hjälpas, att det är mycket som talar för den senare
metoden och det bör väl knappast vara svårare att utforma
bestämda regler för en dylik direkt hjälp än för en försäkring. Det
innebär visserligen, att kostnaden måste tas ut skattevägen, men i
princip kan den vägen vara att föredra.
Försäkringsformen har sina nackdelar. Vederhäftiga bedömare
från arbetarsidan påstå, att arbetslösheten icke är någon
försäk-ringisbar risk. I hårda tider, då hjälp som bäst behövs, bryter
systemet lätt samman, så som erfarenheten endast allt för tydligt visat.
Frågan är öppen, om det då är lättare att i hast organisera hjälp
i annan form eller om det icke vore väl så lätt, om man hade givna
regler för hjälps givande. Många av de svårigheter, som nu måste
överbryggas vid en försäkring, kunde lättare lösas, om samhället
klart erkände sin skyldighet och satte sig i beredskap.
Men som sagt försäkringsformen har med säkerhet andra
företräden av psykologisk art, som göra den önskvärd och föranleda
beklagande, att frågan fallit. Tiden synes dessutom lämplig att sätta
i gång just då en depression passerats, och det förefaller av många
tecken att döma, som om världen verkligen vore över den allra
värsta punkten.
EN PUNKT I KRISPROGRAMMET har det hörts mycket lite
av sedan förslagets tidigare behandling, nämligen frågan om en
skärpning av arvsskatten. Slutresultatet blev emellertid en höjning
av de nu gällande skalorna men däremot ingen övergång till nya
former. Kvarlåtenskapsskatten avvisades alltså och
arvslottsskatten höjdes, så att det som erforderligt ansedda beloppet skall
inflyta. Detta betyder, att riksdagen icke velat medverka till en
skärpning av skatten på förmögenheterna, eftersom
kvarlåtenskapsskatten är att anse som en uppskjuten förmögenhetsskatt. Den som
anser, att vissa skäl tala för regeringsförslaget, kan visserligen
beklaga utgången, men avgörande för frågan är dock i detta fall
knappast skattens form utan dess art och det kan anses riktigt, att man
velat skaffa de behövliga ökade statsinkomsterna genom arvsskatt
och icke genom annan skatt, eftersom det sannolika är, att
arvsskatten verkar mindre skadligt än flertalet andra skatter vad
beträffar spar viljan och sparsamhetsdriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
