Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Samhällets rationalisering. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 Karl Fredriksson
differentierat och ingalunda pålitligt samriktat ens inom
arbetarklassen.
Det har blivit hävd att betrakta den socialistiska idén som ett
slags naturligt monopol för arbetarklassen. För den som likt mig
fattar socialismen som en fortsatt rationalisering av samhället —
med närmaste ögonmärke att för samtliga medborgare garantera en
högsta möjliga materiell minimistandard — ställer sig frågan, om
inte socialismens bakterie genom denna renodling och "inavel"
förlorat åtskilligt av sin virulens.
jag föreställer mig nämligen, att om en samling tekniker och
vetenskapsmän ställdes inför uppgiften att med alla till buds stående
resurser åstadkomma största möjliga behovstäckning, högsta möjliga
allmänna minimistandard för människorna i samhället, och om det
vidare kunde tänkas, att dessa vetenskapsmän och tekniker vore
fullkomligt ovetande om vad som i dagspolitiken kallas höger eller
vänster — då skulle dessa vetenskapens och teknikens
representanter organisera samhället minst lika nära i överensstämmelse med
socialismens idé som vad fallet kunde väntas bli, om uppgiften lades
i händerna på socialdemokratiska partiets eller Landsorganisationens
kongress.
Vårt partiväsen låser fast åsikterna, icke bara på ett område utan
på många. Den allmänna benägenheten att gräva ner sig stöder
konservativa tendenser i samhället liksom inom den socialistiska
rörelsen som sådan; men den motverkar socialismens och
samhällsutvecklingens idé, som för att segra måste förbindas med rörlighetens
princip, icke med tröghetens.
Det går långsamt och är besvärligt att få fram ett
socialiseringsprogram, som man kan börja arbeta efter och som leder till
praktiska resultat. Jag skulle vilja ifrågasätta, om det icke —
åtminstone för de närmaste årens praktiska politik — vore ändamålsenligt
att rulla upp socialiseringsproblemet från ett annat håll än man i
allmänhet brukar göra i den teoretiska diskussionen, nämligen med
utgångspunkt från konsumtionen. Nu börjas vanligen resonemanget
— och det är typiskt för hela den kapitalistiska epokens
betraktelsesätt i ekonomiska frågor — från produktionens sida. Det är ett
stående tema i våra socialiseringsdiskussioner: Socialisera bankerna!
Socialisera naturtillgångarna! Socialisera nyckelindustrierna! So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
