Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Estetisk religion. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 Victor Svanberg
som nöjer sig med att njuta förgånget fromhetsliv så som man
njuter valvbågar och målat fönsterglas. Han för med sig som minne en
stunds estetisk religiositet.
Den gotiska katedralen figurerar här blott som exempel. Det är
icke uteslutet, att en helt annan, en helt motsatt art av andaktslokal
skulle kunna giva en utomstående betraktare incitament till estetisk
religiositet. De reformerta frikyrkornas funktionalistiskt enkla
samlingssal, låt oss säga pingstvännernas, är kanske icke helt
obrukbar. Körsången och latinet ersättas av vittnande tungomålstalande.
Om esteten lär ha avsevärt svårare att komma i kontakt med de
religiösa stämningarna i frikyrkosalen än i katedralen — fallet Sven
Lidman visar att det finns en brygga även där — så torde det bero
bland annat på, att det är så mycket svårare att leka pingstvän än
att leka Fransiskusvän. Det fräna allvaret är i förra fallet för
påträngande. Estetens religion är en dyrkan på "långt tryggt håll".
Han vill inte dra skarpa gränser utan han vill utplåna dem. Det
låter sig lättare göra i det förgångna än i nuet.
En vanlig estetisk förvandlingskonst är att ta ut det mänskliga i
det religiösa. I nunnans Kristusextas och i munkens madonnakult
renodlar man den erotik, som otvivelaktigt fanns där men blott som
ett källsprång bland andra. Levertin var en mästare i att utrusta
medeltida helgon med subtilt morbida känslor. Andra diktare göra
de religiösa symbolerna alldagliga. Kristus blir en lidande människa
vilken som helst, Maria en ovetande ung moder. I denna genre har
nyss Hjalmar Gullberg försökt sig och skördat den framgång, som
sällan uteblir vid valet av bibliska ämnen.
Men förmänskligas de överjordiska gestalterna till den grad, att
blott namnen återstå av deras ursprungliga himmelska funktion, så
inställer sig den frågan: Varför dessa religiösa namn på profana
konstverk.
För den konsekventa esteten skall ämnet vara likgiltigt, formen,
den konstnärliga behandlingen skall vara allt. Fint formad keramik,
ett färgmättat stilleben har ur rent konstnärlig synpunkt samma
värde som bilden av en människa eller av Gud fader själv. Varför då
denna mängd fromma etiketter på konstverk?
Ett nära till hands liggande svar är, att företeelsen mindre beror
på konstnärens smak än på beställarens — i poetens fall kunde då i
mecenatens ställe inställas publiken. Men detta svar löser ej proble-,
met utan flyttar det blott tillbaka. Varför beställas religiösa konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
